Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Formidabelt genombrott för Kajsa-Tuva

Så sent som i oktober förra året hade hon sin kommersiella debut. Men hon säljer som smör och har i dag åtta inbokade utställningar.

– Det finns mig veterligen ingen jämtländsk konstnär i modern tid som fått ett så kraftigt genombrott som Kajsa-Tuva, säger gallerist­en Lars Bolin.

Annons

I en gammal nedlagd mjölkbutik på Frösön har Kajsa-Tuva Henriksson sin ateljé. Det ser rätt roddigt ut när vi kommer på besök. Färdiga och halvfärdiga målningar hänger eller står lutade mot väggarna. Lite överraskande då att hon säger:

– Det är väldigt utplockat i dag. I går var en gallerist från Söderhamn här och han tog med sig det han ville ha till sin utställning.

En utställning har normalt drygt 40 målningar. Sedan kan det delas upp på flera konstnärer vid samma tillfälle. I Söderhamn ställer hon ut tillsammans Camilla Pyk.

Innan hon tar till orda igen tystnar hon i en ovanligt lång paus:

– … han gillade inte den här, så den blev kvar. Han tycker inte om gult, förklarade han. Märklig inställning egentligen …

Kajsa-Tuva kan inte visa upp någon imponerade rad av utbildningar som hon gått. I gymnasiet valde hon en inriktning på måleri, sedan har hon gått förberedande utbildningar i tre år, men inga högskolestudier.

– Jag kände mig nästan lite hycklande på konstskolorna. Jag fick låtsas att jag tyckte om kroki eller stilleben, trots att jag kände att det låg långt ifrån det jag ville göra.

– Senare gick jag och utbildade mig till samtalsterapeut. Inte heller det kändes som min grej, men jag tror snarare att den utbildningen gav mig de redskap jag i dag använder som konstnär, förklarar Kajsa-Tuva.

Själv betraktar hon det som att hon tog klivet ut i offentligheten för fem år sedan. Då ställde hon ut i Storsjöteaterns foajé under en Yra. Lite senare korsades hennes vägar med galleristen Lars Bolins.

– Från början var jag inte så kolossalt imponerad. Det är under de allra senaste åren som hon genomgått en fullständig metamorfos, säger Bolin.

– Hon sålde helt slut på premiärutställningen och nästan slut på den följande utställningen som var i Sundsvall. Själv gav jag sedan plats för två målningar i en samlingsutställning jag hade i juli. Men vi fick hela tiden hänga dit nya tavlor och totalt sålde hon fem.

Det här menar Bolin är ett häpnadsväckande utfall för en som praktiskt taget är debutant.

Nu bör det i och för sig konstateras att Bolin har sina skäl att lyfta fram Kajsa-Tuva. Han är hennes gallerist och förutom utställningarna hos hans eget galleri är det han som säljer in henne i övriga Sverige.

Å andra sidan har han ingen anledning att otillbörligt lyfta fram henne framför de andra konstnärer han har knutna till sig.

Förutom Söderhamn är Kajsa-Tuva i dag inbokad i exempelvis Sundsvall, Stockholm, Visby, Uppsala och Göteborg.

Dessutom blir det ytterligare en utställning hos Bolin i samband med releasen av en konstbok med henne.

– Att Göteborg nappade var extra roligt. Där handlar det om ett cred-galleri som har utsetts till Göteborgs främsta galleri för ett par år sedan, säger Lars Bolin.

Känner du inte en faslig press för att producera allt som krävs för så här många utställningar?

– Nej, faktiskt inte. Jag är väldigt produktiv när jag sätter igång, som regel jobbar jag med flera målningar parallellt.

– Sedan räknar jag helt kallt med att inte sälja slut vid varje utställning. Några tavlor kommer alltid att hänga med till fler utställningar, säger hon.

Kajsa-Tuva Henrikssons motiv är non- figurativa. För ett relativt otränat öga går det ändå rätt snabbt sätta fingret på det diffusa som gör en målning till en typisk Kajsa-Tuva.

Är det svårt att variera så att du inte står och upprepar samma motiv gång på gång?

– Jag känner det inte så. Ofta hamnar jag på en väg där det ena ger det andra. Då påminner förstås motiven om varandra. För den skull handlar det inte om upprepningar, säger Kajsa-Tuva.

Hon beskriver den kreativa processen som att hon närmar sig en blank duk. Som en blixt från en klar himmel ser hon det tänkta motivet framför sig. Sedan öser hon bara på. Snabbt och spontant.

– Jag hamnar i ett meditativt tillstånd som kan vara i sex timmar. Oftast vaknar jag upp av att jag är hungrig eller behöver gå på toaletten.

Om vi återgår till det här med att hon inte har så imponerande utbildningar bakom sig, så reflekterar hon själv över att just nu kanske vore ett lämpligare tillfälle att utbilda sig. Nu skulle hon kunna ta åt sig de tekniker som kan leda henne vidare.

– Men det kommer inte att ske. På en konstskola bryts man ned för att kunna starta från grunden. Jag vet vart jag vill gå i utvecklingen.