Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förr rann Stadsbäcken genom Clarion

Förra gången tog vi en titt på badhuset och Badhusparken. Vi fortsätter på temat vatten. Den här gången skriver Landsarkivets Jim Hedlund om Stadsbäcken som rann genom stan för 160 år sedan.

Annons

Tänk er ifall vi haft en bäck med porlade vatten som rann rakt igenom centrala Östersund och ner mot Storsjön. Tänk er, små broar med rastplatser. Ja, kanske till och med ett kafé med uteplats vid denna bäck. Ja, det kunde faktiskt ha sett ut så, för Östersund hade i sin tidiga historia en bäck! Idag är det inte många som vet om det. Det är knappt så att jag själv kan förstå det, trots min livliga fantasi.

Titta på kartan. Den är från år 1788 och det är Östersunds första stadsplan ritad av provinslantmätaren Johan Törnsten från Brunflo. För detta fick han en väg uppkallad efter sig: Törnstensgränd.

Törnsten hade fått det stora uppdraget att rita ut givna tomtfördelningar till den inflyttande befolkningen. Det var så här man skulle bygga Östersund. De ljusa fälten är själva byggnadstomterna och de mörka är kålhagarna/kryddgårdarna. Utifrån detta skulle Östersund bli en riktig grön stad med odlingar mitt i stadsmiljön. Och eftersom bostäderna, av trä, låg avskilda ifrån varandra skulle det också förebygga eventuella större stadsbränder.

Men på kartan ser man även tydligt ett mörkare band som vilt, krokigt och ostrukturerat sträcker sig från öster ner mot Storsjön. Där har ni den – Stadsbäcken. Eller Östersundsbäcken, som den ett tag fick heta för att inte blandas ihop med Odensalabäcken.

Genom århundraden, långt innan stadens existens, har människor säkerligen stannat till, vilat och druckit ur bäcken. En del kanske på sin väg vidare västerut mot Nidaros, alltså Trondheim. När man väl bestämt sig för var staden i Jämtland skulle byggas, det blev ju som bekant Östersund, fanns det endast ett hus här på plats. Huset som var ett kronotorp var placerat vid bäckens utlopp och beboddes av färjkarlen vid Östersundet. Idag står stadens residens på den plats.

Östersunds första bebyggelse började kring denna bäck. Vid sina ställen var bäcken riktigt bred. Ja, så pass bred att det vid nedre delen byggdes en elva meter lång bro. Till höger om bäcken, ungefär där residenset står idag, uppfördes en stor mangårdsbyggnad. På andra sidan bäcken låg gårdens uthus. Här fanns även en bryggstuga, ladugård, stall och en kornlada. Östersunds första innevånare nyttjade bäcken till både vattenförsörjning, tvätt och till arbeten som smide och garveri. Ja, här fanns till och med ett kvarnhus.

Bäcken fick sitt vatten från de stora våtmarkerna cirka 1,5 kilometer öster om Storsjön, Björn- och Tortängsmyrarna. En del av myrarna dikades ur och det torrlagda och nyvunna markområdet började bearbetas, odlas och bebyggas. En av pionjärerna här var apotekaren Carl Anton Lignell som lät bygga en stor och mycket vacker gård. Lignells gård var så pass spektakulär, exotisk och välskött att området senare fick namnet Karlslund. Det borde ju egentligen stavas Carlslund...

Törnstens rutnätsliknande stadsplan var kanske det som medförde att man under 1840-talet planerade att gräva ner bäcken under jord. Man konstruerade en pipeline i trä och ledde helt enkelt bäckens vatten under staden. Arbetet var inte enkelt och under arbetets gång uppstod en del konflikter angående själva konstruktionen i bygget och givetvis även om betalningen för det hela. Men till slut var problemen lösta och efter cirka tio år fanns det inte längre någon porlande bäck rinnandes genom Östersund.

Många innevånare drog ändå ledningar från trätunnan till sina egna gårdar och fastigheter. Gla-Hans Marta som hade en omtalad värdshusrörelse var en av dem som fick sin vattenförsörjning genom den underjordiska bäcken.

Bäcken rann från Litsvägen neråt och västerut, vidare mellan Färjemansleden och Residensgränd. Sedan längs med Residensgränd och ut i Storsjön.

Vi kunde alltså ha haft minst sju broar där vägarna korsar bäcken. Här hade man kanske kunnat utnyttja naturens krafter och vattentryck till ett par fontäner. Kanske med belysning och med parkbänkar och som jag nämnde tidigare ett litet mysigt kafé. Genom Storhogna Spa Hotell rinner faktiskt en liten bäck. Kanske något att ta efter för Hotell Clarion?

I Föreningen Gamla Östersunds årsskrift från 1999, finns en mycket intressant text av Peter Wall (Examensarbete – Ekobyggingenjörsprogrammet vid Mitthögskolan i Östersund). Där finns bland annat ett förslag på hur man skulle kunna ta fram delar av Stadsbäcken igen.

Och visst skulle det väl vara trevligt med ett litet vattendrag porlandes genom centrum igen? Allt som är trevligt och mysigt främjar ju trivseln, vi blir som innevånare, eller besökare, mer positiva och tycker därmed mer om vår lilla stad.

Blir ni nyfikna på att veta mer om Östersunds historia? Ta gärna kontakt med oss på Landsarkivet i Östersund, Jamtli eller Föreningen Gamla Östersund. Spännande och vackra foton från staden mm. går att hitta på Jamtli bildarkiv. Välkomna!

Artikeln kommer från 100% Östersund.