Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förtjänar inte jag att ärva?

Min mor är den person som ska älska mig mest, som ska ge mig en trygg famn att återända till, oavsett min ålder eller situation.

Annons

Jag har sett henne våldföra sig på min bror. Jag har sett henne slå min far. Jag har själv varit utsatt för fysiskt våld, men det som gjorde mest ont, och som fortfarande svider, är det psykiska våld jag utsattes för.

Att få höra att man inte förtjänar vänner, att man är alldeles för stor, att man är dum och otillräcklig.

Hon berövade mig min självkänsla, mitt självförtroende och min barndom. I dag är jag 20 år och jag har fått kämpa ensam för att klara mig, för att bli den jag är i dag. Nu vill Cuf att hon ska få chansen att beröva mig min arvsrätt också, vilket hon med glädje skulle göra.

Jag undrar vilka belägg Hanna Wagenius och Cuf har för sitt förslag? Hur ska ni kompensera alla oss som har föräldrar som betett sig dåligt gentemot sina barn? Eller är det kanske oss det är fel på? Kanske förtjänar vi det här, kanske hade våra föräldrar rätt?

Jag är inte ute efter hennes pengar, men ska hon inte efterlämna någonting gott efter allting som hon förorsakat mig, och fortfarande förorsakar människor som jag bryr mig om? Är det verkligen jag som inte förtjänar min lagstadgade arvsrätt?

Jag anser snarare att det är hon som inte förtjänar att kalla sig själv för mor.

Det är Sverige 2013 och fortfarande är det ingen som ser det från barnens perspektiv eller tar barnens parti. Eller så är det bara jag som är en dålig dotter?

Dålig Dotter

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons