Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förtrollande färgprakt

I slutet av oktober besökte jag min syster Michelle som är bosatt i Schweiz. Som alltid, hade hon många förslag på utflykter, varav ett var en tur till staden St. Gallen i nordöstra Schweiz. Där skulle vi besöka en omtalad utställning där modetyger ställdes ut på stadens vackra textilmuseum.

Annons

På morgonen regnade det kraftigt och jag funderade om det verkligen kunde vara värt besväret att åka de sammanlagda 30 mil vi hade framför oss för att titta på tyger. Som tur var, var min syster var fast besluten om att detta var ett unikt tillfälle som inte fick gå oss förbi. Övertalad, satte jag mig motsträvigt i hennes bil.

Resan dit var inte särskild spännande, men jag och min syster fick istället tid att prata. Detta är något vi inte får tillfälle för så ofta, då hon bor i Schweiz och jag i Sverige. När vi närmade oss St. Gallen greps jag av en dyster känsla då jag fick syn på staden, grå och regntyngd. En stund senare stod vi likväl framför textilmuseet och gick uppför den gedigna stentrappan.

Det tog inte lång tid innan min sinnesstämning omvandlades till entusiasm. Hela byggnaden andades skönhet och skaparglädje. Där fanns sammanlagt tre olika utställningar utspridda på olika våningsplan. Den första utställningen vi besökte bestod av museets samlingar av kläder och textilier från olika tidspoker. Kläderna kom från områden kring staden, St. Gallen, som länge varit känd för sina unika textilier.

Nästa utställning var uppbyggd av olika människors privata samlingar av kläder, textilier och saker med textil anknytning. Utställningen behandlade även samlande av kläder och dylikt som fenomen. Den tredje och sista utställningen vi besökte var den omtalade utställningen "Textile innovationen 1965-1995". Här visades tyger skapade av det schweiziska paret Lisbet och Robert J. Schläpfer som under många år har försett flera av de allra största internationella modeskaparna med exklusiva tyger. Varje tyg var ett konstverk i sig som även illustrerade en tidsanda på ett mycket tydligt sätt.

Det kändes som att jag trätt in i en sagovärld. De mest fantastiska tyger hängde intill varandra, glittrande och skimrande. Bland dessa visades även flera av de mest fantastiska kreationer som visats på catwalken i Paris under andra halvan av 1900-talet. Utöver detta kunde man även se bilder och filmer från dessa modevisningar. Jag kom att tänka på hur jag som barn hade smygtittat i min mammas exklusiva modetidningar. Jag blev minst sagt förvånad när jag tyckte mig känna igen flera av de kläder jag nu såg i verkligheten från min mammas tidningar. Tygerna och klädstilarna tog mig tillbaka till de känslor som jag idag förknippar med 60, 70, 80 och 90-talet.

Ett tyg som verkligen fångade min uppmärksamhet, hade paret Schläpfer skapat utifrån den österrikiske 1800-tals konstnären Gustav Klimts berömda målning "Kyssen". Detta var ett slående bevis på hur nära förbundna konst och textila uttryck kan vara.

Efter utställningen var jag och min syster som förtrollade och befann oss snart i en nästintill euforisk sinnesstämning. Även min systers man var överväldigad, vilket var ett tecken på att det vi såg inte bara var ett utslag av kvinnlig fåfänga, utan att något väckts inom oss på ett djupare plan.

Riktigt hantverk där människor har lagt ner både tid och tanke för att skapa något unikt är mycket fascinerande enligt mig. Som betraktare blir man oerhört berörd, då föremålet på så sätt får ett eget liv. Det bär på en berättelse som man kan förhålla sig till, då en slags ordlös dialog skapas. Idag är det är inte ofta vi får uppleva den känslan när vi ser och bär ett klädesplagg. I stället andas hela klädindustrin stress, jäkt och avsaknad av personligt engagemang. Hantverket har blivit lidande, då vi konsumenter vill fylla våra garderober till bredden, så billigt som möjligt.

Min arbetskollega Magnus kom en dag till jobbet i en randig så kallad "arbetarskjorta" från 80-talet. "Den har jag haft i många år, den är så skön att ha på sig" sade han. Det var tydligt att han upplevt ett och annat i denna favoritskjorta. Jag blev genast medveten om min egen reaktion på tanken att använda ett så "gammalt" plagg, som enligt mig kändes omöjligt. Jag tänkte också på att jag sällan hinner äga ett plagg så länge att jag kan uppleva känslan av välvara och en historia när jag bär det. En upplevelse av att plagget tillhör mig.

Efter att H&M's uppmärksammade samarbete med välkända designers har visat sig vara en succé har flera andra klädkedjor startat liknande kampanjer. Jag tycker att iden är god, men förstår inte poängen med ett snyggt designat plagg, producerat av billiga material och med ett dåligt utförande. Hela känslan av att plagget är unikt går förlorad.

När jag lämnade textilmuseet i St. Gallen trädde jag ut på gatan i en helt annan stad än den jag några timmar tidigare anlänt i. Solen skymtade och intressanta små gator dök upp i ögonvrån. Jag var plötsligt intresserad av att se mer av denna stad som hade förefallit så trist. Så är det med verklig konst, den förändrar vår syn på oss själva och tillvaron och vi blir öppna och entusiastiska inför vad livet har att bjuda på.

Jeannette Trebbin