Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotorealistiska fäbodar - med tusch

/

Gjutet konstglas med inbyggd mystik, levande skildringar av utdöende fäbodar och en lokal konstnär på väg till New York. En vanlig sommartisdag med konstkrönikan.

Annons

Utsikten från Frösövallen är verkligen slående. Det är inte så konstigt att det vilken fin dag som helst är alldeles fullt av fikasugna gäster där. Och i ett samarbete mellan EFS och Hållands Folkhögskola visas också konst med vernissage nästan varje lördag hela sommaren. Just nu finns det sannerligen skäl att titta in i huset också - och inte bara titta på utsikten.

Torsten Johansson bor i Fåker. Han är uppvuxen i Bleka. Och som pensionär ägnar han sig åt att försöka bevara länets fäbodar. Han gör det genom att avbilda dem i all sin skönhet och i allt sitt förfall. Resultatet är väldigt skickligt utförda teckningar med stor känsla för udda detaljer och för träets utsatthet och åldrande.

Torsten tecknar först i tusch, sedan färglägger han med färgpennor och till sist går han åter över motivet med tusch. Det är ett tidsödande skapande. Men resultatet är ofta så bra. Det är fotorealistiskt, men det är också ett tränat öga som skapar och finner detaljer som gör det till något mer än bara ett rent avbildande. På den mest förfallna fäbodvall finns det spår av vad som hänt där en gång i en tid när fäbodbruket levde.

Utställningen innehåller en hel del små fina verk. De är verkligen värda ett närstudium. Nu är de upphängda med billigast tänkbara glasinramning. Men Torsten Johanssons kärlek till sina motiv och hans uppenbara förmåga att skildra dem med teknisk briljans och hjärta rör mig. I vintras ställde Torsten ut på Galleri M i Svenstavik. Men detta skapande förtjänar mer uppmärksamhet framöver. Utställningen som började i lördags finns bara kvar till på fredag.

Jämtlänning ställer ut i New York

31 juli öppnar, på Agora Gallery, 530 West 25th Street, Chelsea, i New York utställningen ”Rhytm Of The Color”. Ingrid Roth är en av ett fåtal särskilt utvalda konstnärer som ställer ut.

Så här vackert beskriver galleriet utställningen: In The Rhythm of Color, we are introduced to a deceptive simplicity which on closer inspection proves to conceal a thought-provoking sense of mystery and an intriguing complexity. Artists who are inspired by their thoughts and experiences share that spark with their audience, inspiring us in their turn.

Det är en fin beskrivning som stämmer väl på hur jag upplever Ingrids måleri och grafik.

Ingrid Roth är den konstnär från länet som sedan nu ganska många år visas mest utanför länet och utanför landet. Att det finns de som inte begriper hennes storhet är något man får ta. Men när Jämtlands läns konstförening och Jamtli i sin bok ”100 år och hundra konstnärer” skriver att Ingrid Roth inte är en av länets mest framgångsrika konstnärer visar det bara vilken enorm avundsjuka vissa påstådda konstälskare styrs av.

Den som vill se Ingrid Roths konst och inte kan åka till New York före 21 augusti kan i stället åka till Wikners i Persåsen. Där har hon en stor permanent utställning med runt 35 litografier.

Kottarna demonstrerar igen

Marie Johanssons installation ”Kottar 2008” på Jamtli var en väldigt uppfriskande och kul utställning. Nu har kottarna åter slutit sig samman och demonstrerar sedan i lördags för bevarandet av Kulturhuset i Järpen. ”Kottar del II” – demonstrationen finns kvar i Järpen till 19 juli. På väggarna hänger måleri av Maries syster Helen Johansson.

Omgivningarna avspeglas i både vatten och glas

Hos Wikners i Persåsen kan man just nu möta en konstnär som av vissa ses som en glaskonstens förnyare. Kjell Janson från Mora började som skulptör med mer traditionella material. Men det som är mest spektakulärt är hans verk i gjutet glas. Han skapar sandformar i sin ateljé i Mora och gjuter sedan glaset i sandformarna på Bergdala glasbruk i Småland.

Resultatet av gjutningarna blir när det är som bäst en slags skön mystik med ansikten, teatermasker eller kroppar som svävar inne i glasblocken. Färger och lampor hjälper till att skapa stämningar. Och när de står som i Persåsen i ett mörklagt rum är det väldigt effektfullt. Detta kan tyvärr inte alls återges i bild utan måste upplevas. Visst finns det andra som arbetar på liknande sätt och med hjälp av färger och ljus trollar fram motiv ur glaset. Men det hindrar inte att Kjell Jansons verk är spännande. I dagens digitala led-värld där motiv kan skapas fram ur intet på alla tänkbara sätt så känns detta så ursprungligt, detta att motiven liksom växer fram inuti glasblock där de till synes svävar fritt. Denna ursprunglighet är styrkan.

De skulpturer som formats i glas och som har gjorts i stengods har inte alls samma lockelse. Utställningen finns kvar till 9 september.

På väggarna i den gång som en gång hette Galleri Blå Lampan, hänger just nu Hans Månssons fotoutställning ”Vattenvärld – iakttagelser från en fjällbäck”. Till utställningen i Persåsen har det tagits flera helt nya bilder som inte var med när utställningen visades hos Lars Bolin Gallery.

Dessa foton är ofta närstudier av vatten från den här bäcken som bara ligger några mil från Persåsen. Vattnet i bäcken lever och speglar sin omgivning. När bilderna dras upp och lamineras in i plexiglas blir det väldigt spännande resultat.

Att en fjällbäck kan vara sitt eget universum kan man kanske i och för sig tänka sig. Men här blir det så påtagligt. I vår mindfulnesspräglade tillvaro är det ändå rätt så häftigt att något så enkelt och självklart som lite rinnande vatten från fjället kan bli till detta. Vattenvärld finns kvar till september.

Både Kjell Janson och Hans Månsson lyfter fram det som finns runt oss. Sådant vi inte skulle se och upptäcka annars. Det gillar jag.

Mer läsning

Annons