Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Franzen blir bara bättre ju längre man läser

Jonathan Franzen

Frihet

Brombergs

Annons

När svenskättade Jonathan Franzens roman ”Frihet” kom ut kallade de mer hovsamma kritikerna den för decenniets roman.

I USA kom den 2010 så man får anta att det är det första decenniet som menas.

De mer översvallande kritikerna drar till med ”mästerverk” och jämför Franzens 650-sidors epos om familjen Berglund med Thomas Mann, Leo Tolstoj och andra litterära giganter.

Det är med andra ord ganska stora förväntningar som ställs på denna dryga kilot tunga roman.

Walter Berglund är den amerikanska drömmen personifierad. Han kommer från ett fattigt alkoholisthem, tar sig igenom juriststudierna tack var stipendier och får ihop det med skolans basketlags stora stjärna Patty. Patty kommer från andra hållet, från en politikerfamilj i övre medelklassen, och båda är överens om att de inte ska bli som sina föräldrar.

De bosätter sig i ett slumområde i St Paul och blir de som inleder gentrifieringen. Walter är framgångsrik jurist, Patty är hemmafru och de två barnen Joey och Jessica är välartade. De är den perfekta liberala familjen, de går på välgörenhetskonserter, källsorterar och röstar på demokraterna.

När romanen börjar har familjen Berglund sedan ett par år lämnat sin gamla gata i St Paul. Redan på de första sidorna står det klart att drömmen krackelerat, rent av kraschat.

Berglunds har flyttat till Washington och de gamla grannarna på Barrier street får med förvåning läsa hur Walter Berglund hudflängs i New York Times och beskrivs som en mycket osympatisk person.

Patty Berglund har utvecklat en alkoholism och tagit upp en collagerelation som alla trodde var glömd och begraven. Sonen Joey flyttade inte med till huvudstaden, han hade redan flyttat in hos grannarna och blivit en ärkereaktionär republikan. Dottern Jessica skymtar inledningsvis mest i bakgrunden.

Franzen hoppar mellan de olika familjemedlemmarnas perspektiv och berättar en historia som sträcker sig över 30, nästan 40 år. Förutom de fyra Berglunds så är Richard Katz, Walters gamla rumskamrat från college, en återkommande figur.

När man väl tagit sig in i familjen Berglunds liv och värld är det en ganska trevlig upplevelse. Man kan få intrycket att ”Frihet” är en ganska tung berättelse om en amerikansk familjs uppgång och fall, men Jonathan Franzen har en berättarstil som ibland är väldigt nära John Irving, och bitvis är ”Frihet” en riktigt rolig roman.

Förväntningarna ger läsningen en tung start. Men romanen tar sig och efter ett par hundra sidor är det en högkvalitativ läsupplevelse och då är det goda 400 sidor kvar att njuta av.