Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredsbygge i ruiner

Annons

Vi behöver inte tvivla på att året 2014 kommer att gå till historien som Ukrainakrisens år. Vad detta egentligen innebär vet vi inte än. Vi kan bara hoppas att det inte blir mycket mer än Rysslands annektering av Krim. Men det är i så fall dramatiskt nog.

Egentligen är det kanske inte så upprörande att Krim återbördas till Ryssland. Ryssland erövrade halvön från Turkiet på 1700-talet. Den hörde dit ända tills Nikita Chrusjtjov 1954 i en maktfullkomlig gest överförde den till sin födelserepublik Ukraina. Detta hade ju i alla fall ingen betydelse på Sovjettiden. Folkmajoriteten vill säkert höra till Ryssland, och för Ukraina borde det egentligen vara en lättnad att slippa vara värdland för en av Rysslands viktigaste militärinstallationer.

Vad som gör frågan så dramatisk är det faktum att Ryssland erövrat Krim genom ockupation och annektering. Ryssland försöker göra gällande att regeringsskiftet i Ukraina var en kupp, trots att det genomfördes av ett demokratiskt valt parlament. Samtidigt försöker Ryssland hävda legitimitet åt beslut som fattades i Krims parlament under vapenhot och en folkomröstning i ett ockuperat land, där endast ja-kampanjen var tillåten.

Det innebär att det fredsbygge nu ligger i ruiner, som mödosamt genomfördes i Europa i slutet av 1900-talet. 1973 genomfördes den första Europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors. Det blev upptakten till en förhandlingsprocess, den så kallade ESK-processen, som 1993 ledde till bildandet av en gemensam säkerhetsorganisation OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa. Sverige och Finland spelade som alliansfria stater en mycket betydelsefull roll. Jag hade själv möjlighet att följa processen på nära håll, bland annat som ordförande i den svenska parlamentariska ESK-delegationen.

Syftet med förhandlingsprocessen var från början att sluta fred efter andra världskriget. Något fredsavtal fanns nämligen fortfarande inte efter nära 20 år, men i praktiken kom det att bli ett fredsslut efter det kalla kriget. Arbetet började försiktigt med så kallade förtroendeskapande åtgärder, ökat utbyte och samarbete på olika områden, stöd till demokratisk utveckling, rustningsbegränsningar samt spelregler för fredlig konflikthantering.

Det var inte ESK-processen som gjorde slut på det kalla kriget, men det skapade ett ramverk för att forma nya umgängesformer i takt med att Sovjetväldet, Warszawapakten och det som då kallades "Östblocket" föll samman. Enligt Putins världsbild var detta en katastrof för Ryssland, så han sörjer sannolikt inte att ESK-processens fredbygge nu ligger i ruiner.

Men arbetet med att skapa hållbara spelregler för mellanstatliga relationer måste fortsätta. De måste bygga på principer om fredlig konflikthantering, alla folks rätt till självbestämmande i demokratiska former och respekt för mänskliga rättigheter. Idag måste syftet vara globalt och lägga hämsko på alla stormakterna, för något ligger det i påståendet att de alla är lika goda kålsupare. Kina har ett omfattande inre förtyck, inte minst mot folken i de koloniserade provinserna Tibet, Xinjiang, inre Mongoliet och Manchuriet. Och man drar sig inte för militära påtryckningar mot sina grannar. Kina rustar upp kraftigt, och det är förmodligen bara en tidsfråga innan militära muskler också kan visas utanför det omedelbara närområdet. Redan nu hålls diktatorer i Afrika under armarna med subventioner och vapenleveranser. För USA handlar det inte så mycket om ett "nära utland", som om intressen utomlands. Störst är USA:s strategiska kontrollbehov i det oljerika Mellanöstern, där landet sedan länge byggt upp en förtryckarallians med Israel och ett antal diktaturregimer. Efter det att den arabiska demokrativåren krossats av USA:s partners har terrorn mot alla oppositionella blivit hårdare än någonsin.

Det kan verka hopplöst, men arbetet måste fortsätta. Trots allt har vi idag mer av internationell rätt och mellanstatligt samarbete än någonsin förr i världshistorien. Trots bakslag går utvecklingen framåt.