Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredsförhandla innan kriget bryter ut!

Europa befinner sig i chock efter den ryska militära inmarschen på Krim.

Annons

Alla hoppas att det vi ser framför allt är en brutal styrkedemonstration, som enbart berör Krim. Men redan det kommer att få stora och bestående effekter för säkerhetspolitiken och samarbetet i Europa. Det förtroendekapital som byggts upp mellan Ryssland och EU sedan det kalla krigets avveckling raseras nu snabbt.

Men det kan bli mycket värre! Risken är att situationen i Ukraina urartar till ett fullskaligt inbördeskrig, med stormakter inblandade på bägge sidor. Och kanske till och med öppet krig mellan Ryssland och Ukraina.

Ukrainakonflikten riskerar att hamna i den onda cirkel av maktdemonstrationer som så ofta i historien fått konflikter att urarta, långt bortom de ursprungliga intressemotsättningarna. För att förhindra det borde de diplomatiska ansträngningarna nu inriktas på att hantera de faktiska problemen.

För sådana finns det! En hållbar lösning förutsätter att alla sidors intressen tillgodoses på ett rimligt sätt. Ukraina är etniskt delat. Landet har en lång gemensam historia med Polen och Litauen och blev ryskt vid sekelskiftet 1800, ungefär samtidigt som Finland. Men stäpperna i öster och söder befolkades mest av nomadiserande kosacker och tatarer och koloniserades i sen tid av invandrande ryssar. Den stora vågen kom när Sovjetunionen koncentrerade en stor del av sin stålindustri till Donetskområdet. Krim var en del av Ryssland ända till Nikita Chrusjtjov i en då rent symbolisk gest, överlät den vackra halvön till Ukraina, där han själv var född och uppvuxen.

Skillnaderna i historiska band motsvaras av skillnader i ekonomiska intressen. Näringslivet i väster präglas av lättare industri och jordbruk som ser EU som sin naturliga marknad. I öster dominerar den tunga industrin, starkt integrerat med rysk industri och beroende av ryska energileveranser. Krim lever på den ryska flottbasen och på att vara Rysslands Riviera.

Ryssland målar upp ett hot från den nya ukrainska regeringen mot de etniska ryssarna, som ett motiv för sitt ingripande. Det är tomma förevändningar. Men risken för etniska motsättningar finns där. Ukrainska ultranationalister spelade en stor roll i omvälvningen, och deras parti, Svoboda, har fyra ministrar i regeringen. En lag har röstats igenom i parlamentet som försvagar ryskans ställning. Och skulle våldet öka kan man räkna med en fördjupad etnisk konflikt.

Maktkampen mellan öst och väst har präglat ukrainsk politik sedan självständigheten. Det är inte hållbart att fortsätta på det sättet. Det enda sättet att undvika en delning av Ukraina är en federal lösning med långtgående autonomi för delstaterna. Förutsättningar måste skapas för ett nära ekonomiskt samarbete med både EU och Ryssland. Det kanske kan bli nödvändigt att förhandla om vissa delar av associationsavtalet med EU så att det blir kompatibelt med ett motsvarande avtal med Ryssland. Kanske de övergripande avtalen kan utformas så att det blir möjligt för regionerna/delstaterna att sluta mera långtgående samarbetsavtal med EU respektive Ryssland. En uppgörelse borde också innehålla garantier för Rysslands flottbas på Krim, liksom för att Ukrainas suveränitet skall respekteras.

Vad som behövs är helt enkelt fredsförhandlingar innan kriget brutit ut. De borde föras i form av en internationell fredskonferens, under FN:s ordförandeskap. Ukrainas övergångsregering men också representanter för regionerna och andra intressenter, till exempel tatarerna skulle delta, liksom Ryssland, USA och EU.

Förhoppningsvis är det något sådant här den tysta diplomati, som pågår bakom vapenskramlet och retoriken, handlar om. Alla vet egentligen att något sådant här är det bästa man kan uppnå, även om det inte är vad man önskar sig. Ryssland förefaller visserligen ha alla militära trumf på hand, men har inte råd med en storkonflikt. Ekonomin är ändå bräcklig, och en riktigt allvarlig ekonomisk kris kan bli slutet för Putins maktställning. Europa och USA har det ekonomiska övertaget, men priset för en konflikt blir ändå högt, och den tänkbara vinsten är trots allt begränsad.