Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frida Hansson: Jag hade fel – Yran 2016 gav några fina stunder

Artikel 38 av 40
Storsjöyran 2016
Visa alla artiklar

I slutet av april gav jag Storsjöyran kritik i en krönika under rubriken ”Storsjöyran måste leverera bättre bokningar – jag vet att ni kan”. Men jag är inte sen att erkänna när jag haft fel. Storsjöyran 2016 levererade några fina stunder.

I slutet av april hade endast 17 artister och band släpps till sommarens Storsjöyra. Det mesta kändes som en gäspning och Van Morrison som dragplåster var bara ett stort frågetecken från min sida. Jag skrev en krönika om min oro och riktade kritik mot Storsjöyran som då hade en, vad det såg ut som, riktigt tråkigt line-up. Men jag är inte sen att erkänna när jag haft fel.

Det visade sig att Van Morrison skulle vara en riktigt pampig liveupplevelse och tillsammans med sitt band av fantastiskt proffesionella musiker gav han mig en minnesvärd konsert. Sabina Ddumba var Badhusparkens drottning och gav mig gåshud med sin skönsång och senare under kvällen var det Dennis Lyxén tillsammans med Refused som var kung på samma scen – vilket ös de stod för.

På Studioscenen spelade de lokala punkhjältarna Shitfucks tills deras fingrar bokstavligen blödde, 500 mil, bestående av Anna Charlotta Gunnarson och Christel Valsinger, fick ett nyvunnet fan i mig med sin härligt klassiska gitarrpop och Vasas flora & fauna bjöd på en helt felfri spelning med ljuva toner på finlandssvenska.

För många var förmodligen lördagens hyllningskonsert till Kjell Höglund Storsjöyrans höjdpunkt. Han hade tidigare sagt att han skulle försöka ta sig till Östersund och Storsjöyran, men vem hade vågat hoppas att han faktiskt skulle dyka upp på scen? Men jo, det gjorde han och tillsammans med Sveriges artistelit sjöng han ”Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför”. Där och då skrevs musikhistoria i Östersund.

Och sen, Little Jinder, Dolorez Haze, Amanda Bergman och John Holm som alla visade de sig från sina bästa sidor.

Tidigare i år utsågs Storsjöyran 2015 till Sveriges bästa livearrangemang. Nog var 2016 bra, men inte bäst.

W.A.S.P. var det största namnet efter Van Morrison. Enligt både ÖP:s och LT:s recensenter gav de ingen kanonkonsert. I båda tidningarna fick rockbandet tvåor i betyg. Och det ljudkaos som uppstod under både Little Jinders och Cleos konserter är under all kritik från en så stor arrangör som Storsjöyran. När medhörningen inte fungerar, mikrofoner saknas på scenen och ljud inte når ut i publiken blir det pinsamt. Som tur var räddades båda konserterna upp av artisternas egen proffsighet.

Men trots allt har Storsjöyran och gänget bakom festivalen ändå visat mig det jag trodde och hoppades på i våras – ni kan ju visst.