Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frikostiga avarter

Riksdagsmännens guldkantade inkomstgaranti är åter under lupp. Något som är välbehövligt.

Annons

Villkoren är långt mer än generösa samtidigt som kraven på motprestation är lika med noll.

De som har suttit i riksdagen i minst sex år har möjlighet att sluta jobba som 50-åringar och sedan luta sig tillbaka med inkomstgaranti tills de går i pension.

Att riksdagsmännen har avgångsvillkor som inte är i linje med vanliga a-kasseregler är befogat. Men dagens frikostiga avgångsvillkor är långt i från befogade.

För som systemet ser ut i dagsläget har en 50-årig riksdagsledamot som lämnar politiken rätt till inkomstgaranti i 13 år. Detta är inte rimligt.

Givetvis måste arbetslinjen gälla även här. Före detta heltidspolitiker måste också ha förmågan att inom en rimlig tid återgå till arbetsmarknaden, precis som alla andra medborgare förväntas göra.

En okontroversiell princip kan tyckas.

De politiker som om opponerar sig mot egna frikostiga avgångsvillkor blir ofta anklagade för populism av politikerkollegor.

Men det är svårt att inte hålla med Centerns gruppledare i riksdagen Anders W Jonsson som anser att dagens inkomstgarantier är ”fullständigt hårresande” och den mest stötande förmånen som riksdagsledamöterna har.

Centern driver nu på för att inkomstgarantin ska gälla i högst två år. Även Miljöpartiet tycker att en bortre gräns på två år för densamma är en rimlig väg att gå.

Skulle vara bra om fler partier nu tog samma steg så så dessa frikostiga avarter avskaffas gång för alla. För det är väl inte skillnad på folk och folk?