Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fyra förklaringar till att vi jämtar kan verka trögtänkta

En svårighet med att jag pratar jamska till vardags är att min rikssvenska kan bli lite ringrostig.

Med följden att jag, när jag väl pratar den, kan framstå som väldigt trögtänkt för folk som tror att alla etniska svenskar har rikssvenska som modersmål.

I skrift är det aldrig några problem, för jag behärskar ju språket liksom, men för hjärnan är skrift och tal helt skilda saker och när det gäller att prata så tar det helt enkelt lite tid innan jag får upp tempot i formuleringarna.

Allra mest frustrerande blir min rikssvenska när det dyker upp snabbtänkta, rappa och roliga personer som jag vill göra ett bra intryck på, eftersom jag aldrig hinner vara rapp och rolig tillbaka.

Därför väckte följande lilla historia en stark och igenkännande sympati hos mig: I Tidning för Wenersborgs stad och län, från 22 juli 1895, skriver signaturen H.C om en Jämtlandsresa han precis har gjort.

När han kommer ner till hotellfrukosten första morgonen i Östersund så är inget som det brukar.

”Här funnos inga välmående gentlemän i resrockar och järnvägsmössor som med klockan i hand kastade kännarens granskande blick över smörgåsbordet, icke heller tisslande och tassande damer med den karäkteristiska lilla skinnväskan i band över axeln.”

Istället hittade han en lågmäld och allvarsam skara människor klädda i en blandning av ålderdomliga kläder och toppmoderna attiraljer och som alla tycktes komma från samma sällskap.

Han drar slutsatsen att de är ett begravningsfölje.

Här följer ordagranna citat från den diskussion som H.C. återgav efter att han frågat en rödögd och svårmodigt stirrande herre om begravningen ägt rum dagen innan:

– Begrafningen?

– Ja begrafningen.

– Jaaaaa. Ek er nog icke så kjänt på platsen her, ek icke.

– Hör ni icke till sällskapet här?

– Jaaaaa. Jag lär fälle det.

– Ska det bli begrafning snart?

– Ååååh, det lär fälle det förstås.

– Det vill säga begrafningen skall bli i dag?

– Ååååh, den ska fäll icke, det icke.

Efter det skriver H.C. att han inte vågade prata mer med mannen av rädsla för att dennes oändligt långa aaaaa:n och åååå:n skulle försena begravningen. Istället frågade han en tjej från hotellpersonalen som förklarade att det inte alls var något begravningsfölje utan ett bröllop, morgonen efter den stora festen.

Karln som verkat så sävlig hade med andra ord inte fattat ett dyft av vad H.C pratat om. Han hade vaknat bakis efter bröllopet, släntrat ner till frukosten för att ta sig en macka i lugn och ro och där omedelbart blivit påhoppad av en energisk sörlänning som snattrat på om någon begravning.

120 år har gått sedan dess men allt är sig fortfarande likt. Folk som är precis lika snabbtänkta, roliga och rappa som vi jämtar kommer hit och pratar rikssvenska i 120 km/h – och vi jamskatalare ba ”eeeee”.

Det ni som bara pratar rikssvenska kan ha med er från den här lilla historien är fyra möjliga förklaringar till att ni upplever vissa av oss jämtar som trögtänkta när vi konverserar med er på ert eget tungomål.

1. Vi kan vara ovana att prata den rikssvenska ni själva tar för given.

2. Vi kan vara redigt bakfulla.

3. Ni kan totalt ha missuppfattat vilket sammanhang ni befinner er i.

4. Alla föregående tre punkter på en och samma gång.

----

Fotnot: Här är länken till Tidning för Wenersborgs stad och län, 22 augusti 1895, där ni kan läsa hela H.C:s reseskildring från Jämtland.

---

LÄS MER:

Vi har träffat profilerna Elin Olofsson, Ellen Sundberg och Patrik Zackrisson och frågat dem om sin relation till dialekten. Se tv-intervjuerna med dem här.

Har du mål i mun? Kulturchef Gunilla Kindstrand utmanar läsarna om att använda de lokala uttrycken.

Hur ofta pratar du jämtska/härjedalska? Svara här!

Marcus Berglund 063-16 16 17 marcus.berglund@mittmedia.se