Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Galleri Monos finaste stund hittills...

Annons

Massor av människor tog sig i söndagens hällregn till Galleri Mono på Frösön. Inne i lokalen fick man nästan stå på kö för att komma fram och titta på konstverken. Utställningen Livstid mor & son var en publikmagnet. Och det som hängde på väggarna motsvarade verkligen alla tänkbara förväntningar.

Ursprunget till utställningen var en idé från Gustav Kape Lindqvist och han frågade två andra graffitimålare om de också ville bjuda in sina mammor till en gemensam utställning. Så här är Kape med sin mamma Britta Hedström, Petter Erlandsson med sin mamma Anna och Henke Ljusberg med sin mamma Marlen. I utställningen utforskas lite av föräldraskapets och barndomens sidor. Svårt till exempel att värja sig mot målningen där Kape blir uttvingad för att skrapa bort sitt klotter på en korvkiosk döpt till "Frivillig klottersanering anno 1994"

Men utställningens verkliga showstoppers är Petter Erlandssons två prov på trompe l´oeil. En målning av sin mamma Anna döpt till "Hej mamma Anna" när hon tittar på en av hans barndomsteckningar och där det var extra förvirrat på vernissagen eftersom Anna hade exakt de kläder på sig som hon har på målningen. Så obegripligt hur han fått till det med målningen på golvet och på väggen. Och i ett annat rum har han målat ett ventilationsrör så exakt. Urskickligt och ögat bedras gång på gång.

Anna och Petter Erlandssons har gjort alla verk tillsammans. Det är mosaik och målningar. Även Britta Hedström och Kape har gjort några verk tillsammans. En slags installation från skolans värld sticker ut. Men Henke Ljusberg och Marlen Ljusberg har mer funderat runt rollspelet och skapat utifrån det.

Här finns så mycket som är så värt att stanna upp inför och tänka på. Jag är väldigt svag för Kapes färgstarka realism som i "Den andra föräldern" med skuggfiguren ute i vinternatten och barnet och familjen innanför fönstret. Henrik Ljusberg har ett antal fascinerande stora verk i akryl och spray som är abstrakta och några i grått som är lite brutalare. Anna och Petters samproduktion med massor av teckningar mot sprayad bakgrund döpt till "ÖFK-Örgryte 1-1" är en slags hyllning till fotbollen. Marlen Ljusberg har utgått från ett gammalt foto av en son och en mor i sina verk.

Sammantaget är det nästan hela 50 verk som visas. Men det är inte tråkigt för en enda sekund att gå runt i galleriet. Alla medverkande verkar ha trivts mycket bra med temat och de har släppt loss. Det är personligt, det är berörande och det är väldigt ofta mycket bra.

Det här är Galleri Monos finaste stund hittills. Och uppenbarligen var det en succé att ha vernissage på mors dag. Livstid mor & son hänger kvar till den 29 juni. Det är en utställning som man bör se.

• En länge emotsedd utställning hade vernissage på Jamtli i söndags. Konstnärens landskap är ännu en utställning där Jamtli vädrar sina samlingar. Men nu hade man i förväg utlovat konst som skildrar det jämtländska och härjedalska landskapet. Och det är precis just det som så många så ofta efterfrågat under åren.

Eftersom Jamtlis senaste utställningar ofta varit så smarta och genomtänkta, och lyckats lyfta fram konsten utan att det har känts som en billig lösning, så hade jag faktiskt förväntningar.

Utställningen börjar så bra med Carl-Olof Tronjes datorgrafik Konstruktion med en rad fyrkanter som bildare en slags kartbild. Smart och så rätt. Sedan följer tre olika rum där de jämtländska konstnärerna Bernhard Önstad, Gustav Edwall och Acke Åslund ges en egen inramning och där flera verk av var och en visas. Fint och rättvisande. Och så långt känns detta som att det verkligen blir så bra som jag och andra trott.

Men sedan, ja sedan. Sedan är det en helt annan utställning. Verken hänger lite huller om buller. Lite konstruerade teman som Landskapet i konsten, Bygdemålare och amatörer, Landskap i svart och vitt, Inre landskap fylls med förvånansvärt få verk. Och man blandar ganska friskt mellan olja, akvarell, grafik och skisser.

Visst, här finns praktverk av Genberg, visst här finns tre olika Tirén. Men det är något som inte riktigt stämmer. Tematiseringen känns tveksam, urvalet av verk stämmer inte riktigt med det utlovade och här finns en dissonans i helheten som irriterar.

Jag förstår inte varför inte den genomarbetade, genomtänkta inledningen på utställningen följs rakt igenom. Här är det som man helt plötsligt ändrat sig och försökt skapa en annan utställning än den man lovat.

Visst kan vi se en del verk med landskap och vyer från länet. Men här finns också rent abstrakta verk och målningar från både Italien och Frankrike.

I samlingarna finns runt 3000 verk. Här visas 50 verk. Jag är övertygad om att det i samlingarna finns en hel del konst som visar det geografiska landskapet och som här verkar ha valts bort. Temat är en publikdragare. Då borde man också låtit det publikdragande få vara. Jag är övertygad om att en annan indelning, en geografisk, en i tidsepoker, en i genus, en i konstnärer eller nästan vilken som helst hade gjort den här utställningen så lyckad och bra som den borde ha blivit.

Dessutom saknas en hel del konstnärer. En utställning om länets landskap utan Bengt Ellis känns märklig. Ingegerd Gothe och Ingeborg Strangell har båda på ett lysande sätt målat det här länets landskap. Och det finns många fler.

Det här länets natur har skildrats i konsten under århundraden. Kanske strävade man här efter att visa upp i första hand mer sällan visade verk och konstnärer. Ja, jag vet inte. Missförstå mig rätt. Här finns en hel del väldigt sevärda verk. Allra mest faller jag för Erik Byströms lilla Målare med landskap från 1925. Men den övertygande helhet som Jamtlis senaste utställningar ingav mig förhoppningar om saknas här.

Som sagt, början är bra, konstnärspresentationerna är bra och något som gärna får ägnas andra konstnärer också i framtiden. Men när man börjar blanda in inre landskap och annat så förlorar man skärpan i presentationen.

Vad hade det varit för fel att bara rakt av visa de allra bästa målningar som museet har som på olika sätt visar länets natur? Det hade räckt väldigt, väldigt långt. Nu gapar man över lite för mycket.

Såg i veckan att den under flera år omtalade idén med att den kinesiske konstnären Ai Weiwei ska skapa ett konstverk ute på Storsjöns is har väckts till liv igen. Det var nu rätt många år sedan galleristen Lars Bolin nämnde denna idé för första gången. Visst kunde det vara kul om det blir av och visst kunde det bli en unik manifestation. Roligt att man i alla fall ska försöka göra något av den bra idén.

En sista påminnelse. Ni som ska visa konst i länet i sommar. Skicka ett mail med vad ni ska visa, vart ni ska visa det och under vilken tid till mig på mail En kalender över sommarens utställningar kommer under de närmaste veckorna.