Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Galna påhitt med skrikande grisar

Höstens konstsäsong fick lite av en tjuvstart i helgen. Dessutom spännande konstmöten i Gåxsjö. Nästan överallt finns det konst att upptäcka …

Sommarens konsthändelse i länet utan minsta tvekan ägde rum i söndags i Gåxsjö kyrka. Blott för en dag visades konst av giganter som Torsten Andersson och Dan Wolgers. Därtill verk av Torsten Anderssons dotter Tobi Andersson-Fägersköld och hans barnbarn Andreas och Paul Fägersköld.

Bakom den storslagna konstmanifestationen i lilla Gåxsjö står Gert Andersson, i länet mest känd som getbonde i Raftsjöhöjden. Gert är son till Torsten Andersson, utbildad skådespelare i New York och Paris, men har slagit sig ner i Jämtland för att tillsammans med sin fru göra ost. Utställningen ordnas i samarbete med Hammerdals Konstförening.

I år är det fyra år sedan Torsten Andersson gick bort och redan 1986 dog hans dotter Tobi. Utställningen blir på det sättet både en släktträff mellan nu och då, ett generationsmöte och givetvis en tillställning med riktigt finfrämmande i form av Dan Wolgers. Att möta Dan Wolgers alltid lika smågalna påhitt och att göra det i en kyrka i jämtländsk glesbygd var väldigt speciellt. Några dagar innan Gåxsjö var jag inne på Galleri Magnus Karlsson på Fredsgatan i Stockholm. Där visades galleriets alla kända konstnärer och givetvis Dan Wolgers.

Att möta hans konst i Gåxsjö var mycket häftigare. Det mörka rummet med golvet täckt av skrikande gummigrisar var en annorlunda och skön upplevelse.

Torsten Andersson är en av landets största. Hans unika måleri berör alltid och hans kompromisslösa skapande och egensinniga måleri liknar ingen annan. Lika unikt än i dag som då. Det var så kul att möta hans verk på nytt. Det finns magi och musikalitet i dessa minimalistiska verk.

Sammantaget en mycket speciell och fin utställning som jag önskat hade fått visas under ännu fler dagar. Jag hoppas på fortsättning nästa sommar och att det då blir en långhelg.

Östersunds Kollektiva Grafikverkstad ställde ut på Grafiska sällskapet i Stockholm. Det blev en så lyckad utställning att man nu också passar på och visar den i Östersund. I lördags var det välbesökt vernissage på Ahlbergshallen och utställningen hänger kvar till 1 september.

Utställningen bjuder på en lång rad olika tekniker för att framställa grafik. Här finns klassiker som torrnål, linoleum och träsnitt.

Här visas också serigrafik, djuptryck, collografi, monotypi och giclée. Dessutom visas olika blandvarianter som collage, verk i blandteknik och en installation. Och det är väl inte teknikerna som är viktigast. Det viktigaste är uttrycket.

Det är 24 av grafikverkstadens medlemmar som visar prov på sin konst. Den könsmässiga fördelningen är minst sagt ojämn, 23 kvinnor och en man. Totalt är det 58 verk som visas, eller egentligen mer eftersom flera verk består av flera olika blad. Utställningen är skönt varierad och man verkar ha satsat medvetet på att uttrycket ska synas. Det är mycket färg, det är ofta tydliga uttryck och det är en utställning som det är lätt att vandra runt i.

Givetvis kan man inte recensera alla ingående verk. Men det finns vissa som jag tar med mig efter att jag lämnat utställningen. Anniki Anderssons tre träsnitt "Andersön" är tilltalande stämningsfulla, Anna Cronhedens små lustiga djur och figurer skapar liv och Maja Halléns kvinnofigur och fågel insnärjda i ord.

Grafikutställningar är inte alltid så roliga. Men den här samlingen har en variation och alla har satsat på verk som både ska synas och fungera tillsammans med andra. Det var kul att även vi i Östersund fick ta del av allt detta.

Sommarens utställningssäsong på Frösövallen är inne på slutspurten. I lördags var det vernissage för utställningen "En salig blandning" med måleri. Mait Andersson visar akvareller och oljemålningar och Göta Hedmark-Börne ställer ut akvareller.

I de blad som finns framhåller båda glädjen i måleriet. Det här är konst som inte utger sig för att vara något annat än den är. Målningar som skapats i första hand för skaparens skull och inte för att hänga på väggar på utställningar.

Men i det opretentiösa döljer sig ändå några målningar som sticker ut lite mer än de andra. Och båda är starkast när de söker sig till landskap och vyer med väder.

Där finns något som kommunicerar. De stilleben som visas är inte alls lika intressanta.

Förra veckan skrev vi om sommarens intressanta konstutställningar. Men den publikt roligaste utställningen sommaren 2013 är självklart Arkitekturmuseums "The fashion world of Jean Paul Gaultier". Den i Kanada producerade utställningen charmar alla sina besökare med pratande skyltdockor, överväldigande mängder med klädskapelser, smart ljussättning och välskrivna texter som sätter in det mesta i sina sammanhang.

Även den som inte har det minsta intresse för mode får nog lov att böja sig inför allt det skönt spekulativa som visas.

Vid mitt besök liksom tidigare i sommar var det många, många besökare. Gaultier har alltid varit en provokatör med glimten i ögat.

Och den glimten blir så tydlig i all den mängd originella och humoristiska plagg som finns på catwalken och i montrar i alla de rum som utställningen fyller.

Gaultiers omtumlande modevärld finns kvar på Arkitekturmuseum bredvid Moderna Museet fram till 22 september.