Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ge Sametinget mer resurser

Annons

Det ökade intresset för att bryta mineraler och metaller leder allt tydligare till konflikter mellan olika intressen. Gruvor ger både råvaror som efterfrågas och arbetstillfällen men också stor omgivnings- och miljöpåverkan.

För oss i Miljöpartiet de gröna är det självklart att man måste ha ett långsiktigt perspektiv vid avvägningen av olika intressen. Det finns brister i både lagstiftningen och tillämpningen av densamma som gör att vi skjuter kostnader och problem framför oss.

Mycket av gruvverksamheten sker inom Sapmi, områden som är viktiga för rennäringen, övrig samisk markanvändning och kultur. Frågan om samernas rättigheter som urfolk har blivit tydligare än någonsin.

Gruvetableringar påverkar miljön och omgivningen på många fler sätt än själva brytningen. Det krävs infrastruktur, energi och en mängd servicefunktioner i närområdet och regionen. Livslängden på en modern gruva är mycket ovis.

Samebyarna har historiskt sett haft invändningar mot hur verksamheter, som till exempel gruvor, dammar, vindkraftverk och skogsbruk, har planerats, beslutats och genomförts. Samebyarna har också haft invändningar mot hur effekterna av sådana projekt värderas i miljökonsekvensbeskrivningarna.

Sveriges riksdag och regering har uttalat att samerna utgör en ursprungsbefolkning i Sverige, som är lika gammal eller äldre än landets majoritetsbefolkning. Det ger samerna en särställning i folkrättslig mening.

Enligt FN:s antagna urfolksdefinition har urfolk rätt till sin mark, sina territorier och sina resurser, för att behålla sin kultur, sin rätt till erkännande av deras olika identiteter, sin rätt till självstyre och självbestämmande, och rätt att tillfrågas om samtycke i beslut som kan påverka dem.

Stater ska samråda och samarbeta i god tro med den inhemska befolkningen som berörs genom deras egna representativa institutioner för att få deras fria och informerade samtycke innan godkännandet av ett projekt som påverkar deras mark eller territorier och andra resurser.

ILO:s konvention nr 169, om ursprungsfolk och stamfolk, syftar också till att motverka diskriminering av urfolk. För 15 år sedan presenterade en statlig utredning vad som krävs för att Sverige ska kunna ansluta sig till ILO 169. Utredaren gjorde bedömningen att de skulle kunna ske på fem års sikt.

Trots att det gått så lång tid har sedan utredaren presenterade sina förslag har ännu inget skett. Det är dags nu att ta tag i frågan och vidta de åtgärder som krävs för att Sverige ska kunna ratificera konventionen.

En viktig del i detta är att ge Sametinget ett större ansvarsområde och mer resurser.

Sametinget har under lång tid varit underfinansierat. En stor mängd ärenden bordläggs utan att kunna behandlas i sak på grund av resursbrist. Sametingets politiska företrädare ges alltför begränsade möjligheter att fullfölja sitt uppdrag.

Vi tycker det är dags att skrida till verket och ge Sveriges samer den rätt och de resurser som tillkommer dem som urfolk.

Jonas Eriksson (MP)

riksdagsledamot och vice ordförande i näringsutskottet

Karin Thomasson (MP)

partistyrelseledamot med särskilt ansvar för samefrågor

Kew Nordqvist (MP)

riksdagsledamot och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Bodil Ceballos (MP)

riksdagsledamot och ledamot i utrikesutskottet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel