Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gediget om Olof Palmes liv

Kjell Östberg
När vinden vände
Leopard förlag

Annons

”När vinden vände” (Leopard förlag) är den talande titeln på Kjell Östbergs andra bok om Olof Palme, som omfattar åren 1969–86. Den första delen, ”I takt med tiden”, fick övervägande positiva recensioner.

Olof Palme valdes till socialdemokratisk partiordförande hösten 1969. Det fanns enorma förväntningar på vad han skulle uträtta och också en betydande fruktan för i vilken riktning socialdemokratin skulle gå. 

Men frågan kom att bli en belastning för arbetarrörelsen. Palme var aldrig inne på att facket skulle ta över bolagen. Efter många politiska turer genomfördes slutligen ett mycket urvattnat förslag. Men i fondfrågan fick de politiska motståndarna att gemensamt hatobjekt och efter den striden går det knappast att tala om ekonomisk demokrati.

På flera ställen skriver Östberg om Palmes förmåga att anpassa budskapet efter publiken och hänvisar till retorikprofessorn Kurt Johannesson: ”Han kunde vara gammeldags agitator på Folkets hus ute i busken, visionär på SSU och broderskapskonferenser, polemiker eller slugger i riksdagen, vittsyftande statsman på internationella konferenser, skojfrisk kille bland barn och ungdomar – och ett stycke poet ibland.”

Men det räckte inte alltid. Det blev valförluster 1976 och 1979. Och Palme vankade fram och tillbaka på riksdagsgolvet, tydligt obekväm i rollen som oppositionsledare. När någon av vana sa ”statsminister Palme” bugade han retsamt.

”Trötthet är utan tvekan det adjektiv som flitigast knyts till Olof Palme under hans sista år”, skriver Kjell Östberg. En del medarbetare vittnar om det. Jag uppfattade aldrig Palme som slut och förbrukad, inte när han framträdde på Furuparken i Östersund dagarna före mordet. Men andra hade bättre överblick av hans kondition.

Men fanns det några främmande ubåtar i svenska farvatten? ”... trots löften om betydande hittelön har det inte varit möjligt att få någon rysk sjöman eller marinofficer att träda fram och berätta”, skriver Östberg och han har en poäng med det.

Mer läsning

Annons