Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gediget om Olof Palmes liv

/

Böcker
Kjell Östberg
När vinden vände
Leopard förlag
gediget

Annons

”När vinden vände” (Leopard förlag) är den talande titeln på Kjell Östbergs andra bok om Olof Palme, som omfattar åren 1969–86. Den första delen, ”I takt med tiden”, fick övervägande positiva recensioner.

Olof Palme valdes till socialdemokratisk partiordförande hösten 1969. Det fanns enorma förväntningar på vad han skulle uträtta och också en betydande fruktan för i vilken riktning socialdemokratin skulle gå. 

en serie reformer som i första hand berörde arbetslivet. Det handlade om att åstadkomma en maktförskjutning till löntagarnas fördel. I den vevan fördes också det fackliga förslaget om löntagarfonder fram. Demokratin skulle omfatta även ekonomin.

Men frågan kom att bli en belastning för arbetarrörelsen. Palme var aldrig inne på att facket skulle ta över bolagen. Efter många politiska turer genomfördes slutligen ett mycket urvattnat förslag. Men i fondfrågan fick de politiska motståndarna att gemensamt hatobjekt och efter den striden går det knappast att tala om ekonomisk demokrati.

(175–175 mellan blocken) visade sig Olof Palme vara en skicklig parlamentariker som snabbt (och ibland okonventionellt) löste problem och skapade nya majoriteter. Det stred mot bilden av den frustande konfrontationspolitikern.

På flera ställen skriver Östberg om Palmes förmåga att anpassa budskapet efter publiken och hänvisar till retorikprofessorn Kurt Johannesson: ”Han kunde vara gammeldags agitator på Folkets hus ute i busken, visionär på SSU och broderskapskonferenser, polemiker eller slugger i riksdagen, vittsyftande statsman på internationella konferenser, skojfrisk kille bland barn och ungdomar – och ett stycke poet ibland.”

skepnad, bara metod för att nå fram. Som retoriker står Palme i en klass för sig bland svenska politiker.

Men det räckte inte alltid. Det blev valförluster 1976 och 1979. Och Palme vankade fram och tillbaka på riksdagsgolvet, tydligt obekväm i rollen som oppositionsledare. När någon av vana sa ”statsminister Palme” bugade han retsamt.

verklighet som väntade 1982 när Palme på nytt blev statsminister. Världsekonomin kärvade, det blev rekorddevalvering och åtstramningar. Det mullrade i leden när kanslihushögern presenterades nya förslag till besparingar. 

”Trötthet är utan tvekan det adjektiv som flitigast knyts till Olof Palme under hans sista år”, skriver Kjell Östberg. En del medarbetare vittnar om det. Jag uppfattade aldrig Palme som slut och förbrukad, inte när han framträdde på Furuparken i Östersund dagarna före mordet. Men andra hade bättre överblick av hans kondition.

en grundlig genomgång av alla större politiska händelser, inklusive alla affärer. Jag tycker att ubåtsfrågan är allra intressantast. Man får intryck av att Carl Bildt lurade skjortan av de andra i kommissionen. Regeringen Palme gavs inte  något val; det var bara att överlämna en skarp protest till Sovjetunionen. En följd av det hela blev en våldsam attack på Carl Bildt, som pekades ut i ett regeringsuttalande. Det var en överreaktion från Palmes och hela regeringens sida. 

Men fanns det några främmande ubåtar i svenska farvatten? ”... trots löften om betydande hittelön har det inte varit möjligt att få någon rysk sjöman eller marinofficer att träda fram och berätta”, skriver Östberg och han har en poäng med det.

av Olof Palmes liv och gärning. Kjell Östberg är ingen stor stilist men en grundlig man (professor vid Södertörns högskola). Han lyckas teckna en bra bild av Olof Palme och vidga kunnandet om vår samtid. Östberg måste ligga bra till för ett Augustpris i fackboksklassen.

Mer läsning

Annons