Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gehrke behöver hitta glädjeknappen

Nyckelordet inför kvällens hemmamatch mot Borås är… nä, inte seger, däremot ”glädje”.
– Vi pratar fortfarande om prestation, inte resultat, men mot Borås har vi ett nytt motto: glädje, säger Torbjörn Gehrke.

Annons

Tänk, det är precis vad vi tycker också. I all jakt på rätt prestation, på spelare som behöver lyckas, på spelsystem som ska fungera och på att ”polletter” ska ramla ned”, är det lätt att glömma det viktigaste. Glädjen.

Spelglädjen. Drivkraften till varför man lirar basket. Oavsett om man är proffs, halvproffs eller amatör.

Det här är ett område som vissa coacher kanske har svårt att inse. De har en benägenhet att bli överseriösa, att ta basketen på så stort allvar, de betonar att resultaten överskuggar precis allt annat.

Självklart är detta tänkande inte helt fel. Coacher lever utifrån prestation/resultat. Men för mycket fokus på alla ”måsten” innebär också att en otrevlig mekanism sätts i rörelse. Basketen blir allvarlig. På vägen tappar man bort glädjen, den spontana lekfullheten, påhittigheten nyfikenheten.

Inte så att glädjen försvinner plötsligt. Det sker mer förrädiskt, smygande. Inget märker något först. Ungefär som när man långsamt kokar en groda.

Torbjörn Gehrke har ofantligt många goda egenskaper, men på ett område kan han behöva tänka till: just det här med spelglädjen.

Jämtlandscoachen har en sån seriositet och proffsighet och vill så enormt mycket med sitt lag att det ibland kanske kan bli för mycket.

Det kan bli för mycket dissekerande, för mycket analyserande, för mycket grävande efter orsaker och lösningar och en för intensiv jakt på ”Den Perfekta Matchen”.

Konsekvensen kan bli ett problematiserande ledarskap där skönhetsfläckarna tar över. Där försvinner också glädjen eftersom man bara ser fläckarna.

Medicinen mot allt stukade sinnen och tyngda basketkroppar kan ibland vara så enkel att man missar den. Till exempel att avdramatisera allting, att ta en eller annan träning med ”en klackspark”, att lägga undan taktikblocket och övningspärmen och bara låta laget lira och släppa loss.

Vi som själva spelat basket, fotboll eller någon annan lagsport vet att det inte är mycket på en träning som slår spelet. Att få mäta krafterna mot varandra. Där, i det enkla och okomplicerade fria liret uppstår en speciell sorts oförställd glädje som skapar ny, positiv energi.

Jag kommer ihåg vad förra fotbollsproffset Jonas Thern sa till Bloggen för några år sedan: ” En glad spelare är en bra spelare”:

Thern är en ivrig förespråkare för att varje träning ska vara lustfylld, ha element av överraskande moment och kunna skapa glädje. Förebilden för denna filosofi har Thern hämtat i Brasilien där spelglädjen är det som sporrar spelare att utvecklas och lyckas.

Kanske är det här det område som Torbjörn Gehrke behöver ”upptäcka” för att Jämtland ska lyfta och han själv kunna ta nästa steg som coach. Att våga ”släppa taget” och lita på att spelarna och laget kommer att prestera. Att leta rätt på "glädjeknappen" och trycka den i botten.