Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gigantisk utmaning fylla luckan efter utplånat storhetslag

Stjärnfallet inom svenskt skidskytte fortsätter. När Björn Ferry och Carl-Johan Bergman väljer pension står Fredrik Lindström i princip ensam kvar som gångbar aktiv i världscupen. Tomrummet oroar.

Annons

Storhetstidens landslag är nu utplånat. Det här gäller både på herr- och damsidan. Åderlåtningen kommer minst sagt olägligt. Samtidigt som Östersunds kommun satsar 150 miljoner kronor i ett nytt stadion och skidskytteförbundet söker VM 2019, finns en uppenbar risk att Sverige de närmsta åren står utan slagkraftiga landslag. De aktiva är inte bra nog.

Men det här är inte skidskytteförbundets enda problem. Intern kritik framförs mot hur verksamheten bedrivs. Om hur förbundets pengar används och att det finns för lite pengar riktade mot själva den sportsliga verksamheten.

– Jag känner igen synpunkterna. De är inte nya. Men skott från höften är ofta ogenomtänkta, konstaterar generalsekreterare Ingemar Arwidson, som i sin tjänstemannaposition blir en av måltavlorna.

Han hävdar att kritikerna inte ser helheten. Att den mosaikliknande verksamhet som skidskyttet bedriver i form av sportslig verksamhet, Östersunds årliga världscuparrangemang och VM-ansökan inför 2019, flyter ihop. Det här gäller både jobbet och ekonomin. Samma människor jobbar med flera olika saker och det är ofrånkomligt.

– Men naturligtvis står vi inför en stor utmaning. Våra pensionerade stjärnor ersätts inte över en natt. Men det är förbundets ansvar att skaka fram nya aktiva som håller måttet och det ska vi förstås jobba stenhårt med, fortsätter han.

Ekonomin är ett annat kapitel där synpunkter inifrån den egna skidskyttefamiljen nått Sporten och där det ifrågasätts om intäktsmiljonerna används rätt. Den senaste tiden har exempelvis IBU-cupen snäppet under världscupen, inte haft några blå-gula tävlande.

– Det stämmer och visst hänger det på ekonomin, men jag vill påstå att vår budget ändå inte är så dålig. Allt hänger inte heller på pengarna, även om alla som sysslar med idrott ständigt vill ha mer.

Skidskytteförbundets egen budget för 2013-14 visar att på 25 miljoners omsättning, går drygt åtta miljoner till personalkostnader. Den summan ökar ännu mer om vi kompletterar med världscuparrangemanget som i sig omsätter 10 miljoner per år med delvis egen administrationsdel.

Måste skidskyttet vara så personalintensivt?

– Vi kan inte rodda det här runt utan människor, då händer ingenting. Sen går det alltid ha synpunkter kring ekonomi, administration kontra sportslig verksamhet och möjliga inbesparingar. Det är saker vi tittar på hela tiden, menar Ingemar Arwidson.

I morgon: Så ska skidskyttet ta sig ur rekryteringskrisen