Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glimtar från en pensionärs (lyx-) vardag

Vilken tid vi är inne i nu, och vilken lyx, att ha möjlighet att få njuta av den!

Annons

Äntligen, när vi nu är i denna underbara vårvinter är det lätt att tro att skidföret är slut. Ingalunda! Än finns det hopp, vilket känns väl så viktigt, när vi nu fått sakna aktiviteterna på Storsjöisen.

En vardaglig marstisdag sms-plingade en invitation att åka med till Svartsjöarna. Efter en blick utöver himlen så var det inte svårt att tacka ja. Mjölkchoklad, ägg- skink- ostmackor, en och annan hembakt kaka i ryggsäcken och längdutrustningen startklar.

I Brattåsen får man orientera sig bland filerna. Under våra barnasomrar gjorde mamma sval tjesfil, som hon kallade glida lätt. Den bara slurpade ner snabbt av sig själv i våra förväntansfulla strupar.

Att vi häromdagen gled lätt i Svartsjöspåren kunde vi verkligen med glädje konstatera! Så vi kompletterade spåren Långfilen, Mellanfilen och Lättfilen med Tjesfilen. Mina så gott som oåkna längdskidor fick jag rentav bromsa i deras framfart, till och med i horisontell riktning.

På några kortare sträckor tittade skogsstigarna fram genom de välpreparerade skidspåren. Men då var det bara att kliva över barfläckarna. Man kan verkligen konstatera att de entusiastiska Svartsjöivrarna har jobbat hårt med att hålla alla skidspåren i det bästa skick! Man imponeras också av skyltning, vindskydd, parkering och allt som är iordningställt.

Vi hade svårt att slita oss från Mjölktanden, även sedan matsäcken var uppkalasad. Solen stekte på våra näsor. En nysning ekade runt över hela skogens vidd från alla håll, mitt i fridfullheten. Mats Bertilssons smidda skidlöpare höll oss sällskap i vindskyddet, upptimrat med virke från Olssons lada från 1895. Ett par tavlor berättar om ett och annat, som rör Mjölktanden.

Svartsjöarnas skidområde är sannerligen värt några besök, särskilt i år, när vi inte har fått njuta av Storsjöisens alla möjligheter till härliga turer! Fast…. Å andra sidan, så rusar våren fram nu, och vi räknar redan timmarna i sommartid! Så skynda, skynda åka, för nu går det nog fort utför med längdspåren!