Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gnällspikarna vann valet

I krig brukar alla vilja utropa sig som vinnare. Så brukar det också vara i valtider. Som nu när det svenska valet till Europaparlamentet är avslutat och vissa partier kan skåla och skråla mer än andra.

Annons

Sett till utfallet i hela riket är Miljöpartiet ett av dem. Varför dessa gröna vänstervindar? Vad i deras kampanj har stuckit ut mer än andras? Frågor som kräver ett svar. Ett annat parti som bör vara nöjt är Feministiskt initiativ, som inte verkar behöva andra talespersoner än sin energiska partiledare, Gudrun Schyman. Och så förstås Sverigedemokraterna som också gjort ett bra val på sitt utbredda Brysselmissnöje.

En gemensam nämnare för dessa partier är just missnöjet. Man har tagit fasta på att folk i allmänhet beter sig som gnällspikar och klagar på än det ena, än det andra, när det handlar om EU. Klagar istället för att agera. Klagar istället för att påverka. Framtiden blir som den blir när missnöjet får råda. Hemma vid köksborden, i maktens korridorer, ute på stan. Det måste finnas plats för och lust till att prata om visioner och drömmar. Det är det som för politiken och politikerna framåt. Även i EU.

Ett fjärde parti som kan ha anledning att vara nöjt, utan att vara ett missnöjesparti, är Centerpartiet. Man har ökat starkt i alla län jämfört med EU-valet 2009, utom då i vårt län, på Gotland och i Östergötland. I övrigt går partiet fram med mellan 0,5 och 1,7 procent. Det är bra gjort av ett parti som ständigt räknas ut. Men, vad i hela världen har hänt här i Jämtland? Hur kan det gå så dåligt för ett parti som är mycket starkt förankrat i till exempel Krokoms kommun? Är det politiken eller politikerna man inte gillar? Eller kanske både ock. Detta är helt klart värt att fundera vidare på för aktiva centerpartister i länet. Man har ju kampanjat bra, synts, tagit för sig i debatten. Men, det har uppenbarligen inte räckt. Kan det vara så att man saknar en påläst EU-kritisk röst, som Håkan Larssons? Han har tonat ner sin kritik och försöker nu som många andra att gilla läget med EU. Kritik är nämligen en sak, är den befogad dessutom så är det bra, medan gnäll är något helt annat.

Man kan leva med, även om man inte förstår det, att Miljöpartiet och Feministiskt initiativ gått så starkt fram. Men, det är svårare att klara av att se Sverigedemokraternas lyft. I bland annat Grekland, Danmark och Frankrike har de nationalistiska partierna ökat stort. Men det är inte något entydigt resultat som pekar på att de främlingsfientliga, för att inte säga rasistiska partierna, har gått fram överallt i Europa. Det är som tur är blandat. Men, det franska främlingsfientliga partiet Front National, verkar få fler mandat än alla svenska partier tillsammans! Det är inte bara skrämmande det är också hämmande för alla politiker som gillar mångfald och samarbete. EU och EU-medborgarna går helt klart en tuff tid till mötes.