Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gör dig själv en tjänst och se Anna Odells starka film!

Den omstridda konstnären Anna Odells debutfilm visades på en branschtillställning i slutet av augusti.

Annons

Jag såg filmen då och har sedan dess tänkt jättemycket på den. Varenda dag. Det säger rätt mycket om sprängkraften i ämnet och kvaliteten i hantverket.

Med en inledning som påminner om Thomas Vinterbergs "Festen" kommer den genom skoltiden mobbade Anna Odell till sin klassåterträff, 20 år efter grundskoleexamen. Nostalgimyset slås effektivt sönder när Anna Odell klingar i glaset och håller ett sanningssägande tal om hur hon uppfattade skoltiden. Dålig stämning är bara början på vad som sedan sker.

Alla som någonsin gått i skolan kan relatera till Anna Odells material. Vi vet precis vad detta handlar om och genom hennes intelligenta hantering av problematiken med mobbning, hierarkier och gruppdynamik går det att få syn på sig själv som en del av ett större allmänmänskligt beteende som vi måste ta tag i.

Även om filmen är fiktiv rakt igenom sina två väldigt olika delar, är "Återträffen" ändå en del av den superintressanta våg av hybridfilmer som just nu vitaliserar filmlandskapet. I mötet mellan skrivet manus och dokumentär stil uppstår en intressant metanivå som ytterligare förstärks av att Anna Odell själv spelar rollfiguren Anna Odell.

Det är så begåvat och avancerat gjort men den riktiga styrkan är att det aldrig blir svårtillgängligt. "Återträffen" är en film för alla. Gör dig själv en tjänst och se den, det kommer att bli en hisnande obehaglig och i slutändan fantastiskt belönande upplevelse.

Miranda Sigander
TT