Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran bedrev också pubertal politik

Annons

När man ser intervjuer med gamla politiker är det värt att komma ihåg att de inte behöver ta något ansvar och inte sitter i några förhandlingar.

Helgens Agenda visade en lång intervju med tidigare statsminister och Socialdemokratiske partiledaren Göran Persson. Det är intressant hur man i svenska medier i oroliga tider tenderar att vända sig till gamla rävar som Persson. Som om de skulle besitta någon särskild unik kunskap och insikt. De har också varit toppolitiker, absolut, men alla politiska kriser är olika och utspelar sig i olika tider och sammanhang. De flesta politiker framstår som mer sympatiska och kloka efter att de lämnat sina poster, eftersom de då kan vara ärliga med sådant som den som befinner sig i orkanens mitt måste hantera. Enkelt att peka finger när man väl klarat sig ut på andra sidan.

Ett uttalande som Persson gjorde som tagit fäste var det om att Miljöpartiet bedriver pubertal trofépolitik. Socialdemokraternas nya regeringskompisar har helt klart försvårat läget för sig genom att välja ut några strategiska sakfrågor och fixera sig vid dessa så till den milda grad att de gjort förhandling omöjlig. Det kan med rätta kallas något pubertalt, även om de definitivt inte är ensamma om att klänga fast vid symbolpolitik. Att Persson nu kan sitta och säga detta öppet beror så klart på att han inte längre är i en sådan position att han behöver förhandla med MP själv. När man är i ett samarbete med någon måste man anpassa sig efter denne och ge och ta. Även om man innerst inne inte gillar en fråga.

Under Perssons egen tid som statsminister infördes som en eftergift i förhandlingar med MP reformen friår. Den gav människor möjlighet att ansöka om att få vara lediga på statens bekostnad ett år medens någon som tidigare varit arbetslös fick ta deras plats. Reformen troddes ge bättre hälsa och en fot in för den som inte hade jobb. Inget av detta uppnåddes, inga mätbara effekter gick att hitta och den lades snabbt ner som något av ett misslyckande. Var inte det också symbolpolitik? Det skulle kanske inte skada om han i sin självgodhet påmindes om detta.

Medieinslag av typen "nu kommer den här gamla ledaren och ska ta de nya i örat för allt de gör fel" ska tas med en nypa salt. Alla tvingas göra sina eftergifter och kompromisser när man är på plats, och alla kan vara mer ärliga efter att deras uppdrag är slutfört. Det man verkligen kan konstatera i allt detta är iallafall att Persson själv skiner som en sol över att få ny uppmärksamhet utan jobbiga motfrågor.