Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gråtcountry utan stora hitlåtar

Country handlar om att berätta historier. Sundsvallsfödde Lars Bygdén och malmöiten Richard Lindgren berättar sorgliga sådana i Storsjöteaterns foajé under torsdagskvällen.

Annons

Det här är helt gitarrbaserad feel-bad-gråt-country om när livet är riktigt tufft. På något konstigt sätt är det tröstande. Lars Bygdén är i sina bästa stunder riktigt gripande på scen, som i inledningen när han kör "Family feelings". Den för mig okände Richard Lindgren har en speciell röst, ganska nära Tallest Man on Earth, men ändå egen. Låtarna låter Tom Waits och The Eagles, men jag förstår att han kallas Malmös Bob Dylan. Och det är Richard Lindgren som står för historierna. Där sundsvallaren är mer avskalad och i vissa ögonblick anonym är skåningen levande och har ett mellansnack som bidrar till ett befriande asgarv mitt i det tunga. Bokaren, som herrarna delar, har gjort ett genidrag som har ställt dem på scenen tillsammans. När de kompar varandra låter det solklart och vant, kanske är det väntat när turnén nu går mot sitt slut. Varken Lars Bygdén eller Richard Lindgren är några hitmaskiner och troligtvis kommer de aldrig med i "Så mycket bättre". Så mycket bättre då, tycker jag.
Det är en lugnande, finstämd kväll där det enda jag riktigt frågar mig är: När Lars Bygdén kör sin bästa låt "This Road" - var är Fåkers Ane Brun? Hon, Ellen Sundberg, imponerade stort på mig som förband.

Annons