Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Grupptrycket var hårt och gallringen tuff"

Annons

"Är det någon som vill ha ett par shorts som luktar fitta?" Frågan kom från en fotbollstränare för de 15-åriga A-pojkarna precis när vi steg på bussen efter en bortamatch. Vi brukade ofta dela buss med A-pojkarna på våra långväga resor från Kiruna. Nu hade en av mina lagkompisar glömt sina matchshorts som tränaren hittat och höll upp längts fram i bussen. Ingen vuxen höjde på ögonbrynen, några killar kanske fnissade generat och vi tjejer skruvade på oss men var vana vi den typen av jargong.

Tonårskillarna fick snabbt lära sig hur en riktig karl skulle vara. Inget känslotrams inte och låg smärttröskel accepterades inte. Grupptrycket var hårt och gallringen tuff – och då menar jag inte bara vem som var bäst på sporten. Jag tror en hel del föll bort på grund av att de inte orkade med gliringar och annat. Och jag vet inte hur ofta man hörde ordet bögjävel på resorna. Ofta på skämt förstås, men det var inga vuxna som reagerade. Inte vi heller, det hörde liksom till.

Det var också så att hockey- och fotbollskillarna var stadens alfahannar. De var tuffast, festade hårdast och fick de tjejer de ville ha. Men det fanns några som gick mot strömmen. Jag minns en kille som retade gallfeber på alfahannarna genom att vara annorlunda, men ändå framgångsrik på olika fronter. Jag vet inte hur ofta han blev kallad bögjävel när någon av alfahannarna fått i sig något starkare, men inget bet på honom.

Kanske var det med det här i minnet som jag verkligen hajade till när jag lyssnade på radion i bilen på väg just till Kiruna för två veckor sedan. Ishockeyklubben Kiruna IF blir HBTQ-certifierade som första idrottsförening i landet. Spelare och ledare har den senaste tiden utbildats i dessa frågor och det handlar om hur man ska förhålla sig till olikheter.

Certifikatet utfärdas av Riksförbundet för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queeras rättigheter (RFSL) som tidigare mest jobbat med skola, vård- och omsorg.

Hörde jag rätt? Ska just Kiruna gå i bräschen för detta? När jag förstod vad jag hörde blev jag så glad och så stolt så att jag nästan blev tårögd. Det kändes så stort. Kiruna IF har till och med införskaffat matchtröjor i regnbågens färger och intresset för det här är förstås hur stort som helt. Det här visar att även lagidrotten kanske är på väg in i modern tid där acceptans är självklart.

Tyvärr är det inte alla som reagerade med glädje över det här härliga beskedet från hockeyn i Kiruna. På läsarkommentarer i media poängterades det att hockeyn sviker sina färger och att certifieringen är politiskt korrekt Stockholms-tjafs kort sammanfattat. Och jag förstår dem. Det här måste vara mycket skrämmande för dem som lutat sig tillbaka i den hårda machojargongen och de tydliga anvisningarna om hur en riktig karl ska vara. Det här öppnar ju upp för flera mansroller och det smärtar med förändringar. Men det här är nog den största framgången någonsin för sporten i Kiruna.

Och förhoppningsvis får tränare och ledare sig en dos utbildning som gör att de blir mer öppna för olikheter och slutar med sexistiska skämt framför tonåringar som håller på att skapa sig en bild av hur vuxna ska vara.