Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grus på vägarna och inte i maskineriet!

Annons

Bärighet är ett bra ord att lägga på minnet. Det handlar inte om bär i skogarna, utan om bra vägar som bär en i alla väder. Och bra vägar är något som vi inte har tillräckligt av i vårt län. Trots att regeringen satsar miljardbelopp på infrastrukturen: 600 miljarder under kommande planperiod. Glömda vägar blir lätt gömda vägar och det tjänar ju ingen på. Vi som bor och verkar här måste kunna köra säkert på annat än dåliga grusvägar och alla som turistar här är också glada över bättre vägar. Dåliga vägar gör det i klartext svårare att bo och driva företag. Basnäringarna som skogs- och jordbruk samt turism, drabbas hårt av dåligt skötta vägar.

Inte konstigt då att ett vägupprop, eller kanske väguppror, drivs i länet. Det började i Offerdal, där särskilt en väg var och är rejält lerig och gungig. Obis, Offerdalsbygden i samverkan, gör en stor insats för att få politiker och andra att vakna och se behoven av åtgärder. Häromdagen var en debattartikel införd i Östersunds-Posten signerad av Bo Ottosson, styrelseordförande i Reaxcer och Per Åsling, riksdagsledamot för Centerpartiet. Deras slutsats: Vägarna i vårt län behöver mer pengar och större omsorger. Det har genom åren satsats alldeles för lite på grundförstärkning och beläggning. Man hävdar att det skulle bli mer rättvist om infrastrukturmedlen fördelades på antalet mil väg i länet än på befolkningssiffror och det ligger naturligtvis mycket i det. När man fördelar pengar gäller det att både vara fyrkantig och flexibel. Det är en svår konst som Trafikverket inte behärskar till fullo. Eller vad sägs om att Jämtlands län med 604 mil länsväg får mindre resurser än Blekinge med 165 mil länsväg.

Näringsdepartementet borde med andra ord få en rätt omfattande hemläxa. De borde se över principerna för medelsfördelningen till landets länsvägar. Vad är det egentligen som fördelningen ska ta hänsyn till? Och hur ska fördelningen gå till så att det blir mer rättvist? Omfattningen av vägnätet, trafikarbeten, befolkningsunderlag och så vidare. Det krävs dessutom en större öppenhet i dessa frågor. Som det är nu är det en besvärligt att leta uppgifter om våra vägar och vem och vad som gör vad. Och varför det görs.

Att göra prioriteringar så att rätt vägar får rätt medelstilldelning är nog en omöjlig uppgift i dagsläget. Men ett är helt klart, det behövs mer statliga pengar till grusvägssatsningar!