Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Guldet som Sverige väntat på

Både OS-guld och bragdguld för samma prestation. Bättre blir det inte. Damstafettlaget från Sotji fick som väntat Dagbladsguldet för årets idrottsprestation. Det här är stort för skidtjejerna, svensk längdskidsport och för svensk damidrott över huvud taget.

Annons

När beskedet kom strax efter klockan ett från SvD:s bragdkommitté var det nog få som innerst inne protesterade. Den svenska kvartett skidtjejer som slog till där i Sotji var väl värda att få ännu ett guld.

Spelbolagens oddssättare hade annars en annan favorit: Charlotte Kalla ensam, för flera toppinsatser under OS, men naturligtvis även för den makalösa slutsträckan, som utmynnade i guld.

Men det hade känts futtigt på något sätt om Kalla fått guldet för egen del och hennes tre lagkamrater tvingats stå där helt utan. Alla fyra var ändå en del av insatsen. Stafett är en lagtävling där alla lagmedlemmar utgör en viktig länk. Ta exempelvis Ida Ingemarsdotter, Åsarna, som på förstasträckan såg till att Sverige verkligen hängde fortsatt med i tävlingen.

Även hon gjorde en bragd på sitt sätt. Så även Anna Haag, som visserligen tappade en del på sin sträcka, men ändå aldrig föll ur ramen. Eller Emma Wikén, Åsarna, som den här februaridagen också presterade på sin allra högsta potential.

Att det sen blev Charlotte Kalla förunnat gå ikapp och förbi konkurrenterna på upploppet var grädden på moset. Hennes körning var givetvis stafettens clou. Det remarkabla, som vi framför tv-apparaterna aldrig någonsin glömmer. Något vi kan titta på om och om igen – en idrottshistorisk stund ungefär som när Björn Borg vann Wimbledon första gången, eller Ingemar Stenmark dansade fram i slalompisten och utklassade all världens konkurrenter.

Stafettkvartetten är redan klassisk och blir det nu än mer, för den/de som dessutom belönas med Bragdguldet skriver för evigt in sig i den svenska idrottshistorien. Som ett Nobelpris, fast kanske inte lika lönsamt ekonomiskt ...

För svensk längdskidåkning är det här ytterligare ett kvitto på kvalité. På att det som hände i Sotji var någonting alldeles enastående och att vi har både killar och tjejer som tävlar i den högsta av divisioner och gör det med framgång. Även för längdåkningens framtida rekrytering på klubbnivå sänder dagens utmärkelse signaler om att skidsporten mycket väl kan vara värd att satsa på för dagens yngsta talanger som kan bli morgondagens stjärnor.

För svensk damidrott är valet av pristagare också stort. Jämställdhet är ingenting som kommer av sig självt. Gårdagens, dagens och morgondagens kvinnliga idrottsutövare har fått kämpa och kommer att få fortsätta kämpa för utrymme på tidningarnas sportsidor. Få ekonomiska villkor likvärdiga männens, ja helt sonika få träna och tävla på lika villkor.

I det avseendet är stafettdamernas storslam mångdubbelt betydelsefull. De banar väg för andra. Damidrotten flyttar fram sina positioner och det behövs. Därför var OS-guldet, Kronprinsessan Viktorias stipendium och nu Bragdguldet samma år något som kommer eka positivt länge både inom och utanför idrottsrörelsen.

Mer om bragdguldet:

OS-guldlaget fick bragdguldet

Se bragdguldsjublet för OS-guldlaget

Krönika: Guldet som Sverige väntat på

TV: Känslosam Kalla om Bragdguldet

Upplev den rafflande OS-stafetten igen

Så här jublade laget i Sotji efter OS-guldet