Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gun Nilsson, Frösön, 75 år

Vår mamma Gun Nilsson avled i en ålder av 75 år den 31 mars 2014.

Annons

Mamma föddes 1938 och växte upp på Frösön, äldst av tre syskon. Familjen bodde först på Bergsgatan, flyttade sedan till ett nybyggt egnahem i Berge på Frösön.

Mamma började arbeta på Frösö sjukhus i tidig ålder, större delen av sitt arbetsliv tillbringade hon sedan på Frösö behandlingshem. Mamma började som kanslist och slutade som personalsekreterare, däremellan arbetade hon bland annat som kurator. Yrkeslivet var viktigt, hon var en kompetent yrkeskvinna som gav sitt allt.

Parallellt med yrkeslivet bildade mamma familj tidigt. Mamma och pappa träffades i Kaffestugan på Frösö sjukhus och det sa klick. 1959 köpte de hus i Berge. Barnen kom tätt, fyra barn på fem och ett halvt år. Hemmet i Berge var viktigt för mamma, hon kunde inte tänka sig att bo någon annanstans och där fick hon också sluta sina dagar. Vår sista bild av henne, under klarblå himmel i kistan på altanen, i bakgrunden bakstugan och bärbuskarna i vinterskrud, symboliserar i mångt och mycket det mamma älskade. Hemmet i Berge har varit en samlingspunkt för oss, för släkt och för vänner.

Mamma var duktig på många saker, förutom att hon heltidsarbetade fram till pensionen, så fostrade hon fyra barn tillsammans med pappa. Hon var en aktiv kvinna, var med i gymnastikförening så länge hälsan tillät, dansade, gick språkkurser i flera år, handarbetade och var aktiv i syföreningen Silvias vänner. Mamma tyckte om att resa och den sista längre resan gick till Kambodja 2009 då hennes äldsta barnbarn gifte sig där. Mamma fick barnbarn tidigt i livet och det kom att bli totalt tolv med åren, familjen drabbades av en stor sorg då barnbarnet Patrik avled hastigt år 2001. Barnbarnsbarnen hann bli 17 till antalet - det sista föddes bara fyra dagar innan mamma gick bort, men hon hann vara med och glädjas åt nyheten att det fötts ännu ett friskt och välskapt barn i familjen. Barnen har varit viktiga och de har fått ta stor plats. Alla barnbarn har varje år tillbringat sportloven med mormor och morfar. De har haft en nära relation till sin mormor och både barn och barnbarn har haft en mamma/mormor som ställt upp i alla väder, sällan kom ett nej över hennes läppar och hon har nog aldrig sagt vad var det jag sa.

Mamma har funnits för många, inte bara för oss i familjen. Om någon behövde henne och hon kunde hjälpa så gjorde hon det. Mamma behöll sitt goda humör, sin fantastiska humor och sin tacksamhet ända till slutet trots att hon de sista fyra åren av sitt liv drabbades av flera sjukdomar som plågade henne svårt. In i det sista visade hon sin omsorg om familjen, hon var klar och medveten till något dygn innan hon somnade i sin säng i hemmet omgiven av sin familj.

Mamma sörjs och saknas av vår pappa Ivar, av oss barn med respektive, av barnbarnen Michael, Peter, Fredrik, Marcus, Emelie, Mattias, Daniel, Elin, Oskar, Ludvig och Felicia med respektive, samt av barnbarnsbarnen.

Elisabeth, Susanne, Rolf och Christina