Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar Svedberg, Sundsvall, 75 år

Brita Westerberg, Myre, Oviken, har gått ur tiden efter ett långt verksamt liv.

Annons

Brita var nummer sex i en syskonskara av tio. Hon föddes i Västeråsen 1920 och flyttade efter några år med familjen till Myre.

För mig som nära granne har Gärdins alltid funnits. Mor Emma hade en stor arbetsbörda hemma, men hann och orkade också med att arbeta som "bakstra" i gårdarna – hon var en mästare på att kavla ut tunnbröd och var mycket efterfrågad. Far Olle var dagaman hos grannbönderna när sysslorna på den egna gården var gjorda. Alla i den stora Gärdinfamiljen var glada, vänliga och skojfriska, utåtriktade och framåt, arbetsamma och skötsamma. Det var alltid roligt att gå till Gärdins och hälsa på, särskilt på sommaren när familjen flyttat ner till sommarköket i källaren. Och för barn var Brita en mycket spännande person. Ett av mina tidigaste och roligaste barndomsminnen från trettiotalet är förknippade med Brita. En dag satte hon mig på pakethållaren och så cyklade vi många kilometer för att hälsa på storasyster Karin med familj i Västeråsen.

Efter folkskolan började Brita som piga i Oviken, och kom därefter till en fin familj i Östersund för att lära upp sig (och få vett och etikett). Hon blev kvar i stan några år, arbetade på Järnvägsrestaurangen och som expedit på Tempo. Hon vårdades en tid på Solliden, på den tiden sanatorium, och träffade där en dam från Bispgården som var innehavare av en kiosk. Brita blev intresserad, fick arbeta på kiosken ett tag och startade 1949 en egen kiosk i Myrviken i Oviken.

I slutet av femtiotalet träffade Brita sin livskamrat Nils-Erik Andersson, avliden 1989, och drev under många år kiosken tillsammans med honom. I Oviken med omnejd vet alla vem a´Brita på kiosken var. Om hon själv var ledig var det alltid något av hennes syskonbarn eller syskonbarnbarn där och jobbade.

Brita fick inga egna barn, men barn låg henne särskilt varmt om hjärtat. Alla barn ville knacka på i det fina huset i Myre som Nisse och Brita byggde och flyttade in i 1968. Man fick en pratstund och alltid något gott!

Brita levde ett aktivt liv även efter pensioneringen. Hon fortsatte med gymnastik, dans, skidåkning, var med i flera föreningar, åkte gärna på auktion och surströmmingskalas. Det fanns en glädje och energi hos Brita, och massor med humor. Hon var omtänksam och mån om de sina, men också om grannar och vänner. Hon räckte till för många. Sista åren minskade hennes fysiska krafter något, men som person förblev hon precis sig lik in i det sista.

Karin Gadd, barndomsvän och granne