Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hade Josef och Maria fått stanna?

I början av veckan gjorde jag äntligen slag i saken och sydde nya hällband på mina gamla julgardiner så att jag kan använda dem ännu ett år.

Annons

I fjol uppdaterade jag gardinstängerna, vilket fick till följd att julgardinerna fick stanna kvar i garderoben eftersom jag inte iddes anpassa dem då.

Men det kändes lite tomt och konstigt. Julen är ju en strängt traditionsbunden högtid och saker och ting ska helst vara som de alltid har varit.

Mina rödvitrutiga julgardiner med mönstervävda grisar på är snart inne på tjugonde säsongen, och jag har sytt om dem flera gånger – jag har mycket svårt att tro att jag någonsin kommer att köpa några nya. Det troligaste är att fjolårets uppehåll blev en kort parentes.

Men hur traditionsbunden är min jul egentligen, om jag tänker efter?

Gran och knäck och julklappar, jo, de finns med. Men i fjol lyckades vi för första gången genomföra projektet "Vi-vuxna-byter-väl-inga-klappar" fullt ut, och trots att jag ända tills för bara några år sedan hörde till dem som helst ville ha ett paket redan på morgonen (men inte tordes erkänna det), kändes det riktigt bra.

Barnen har blivit så stora att de inte längre skriver önskelistor, och ingen ser speciellt nedslagen ut vid tanken på att de stora julklappsbergens tid är över.

"Kalle Anka och hans vänner" klockan 15 kan jag faktiskt både ha och mista. Det är länge sedan jag såg hela programmet från start till mål.

Vanliga julkort minns jag inte när jag skickade senast.

De traditioner som är tråkigast att de brutits är sådana som inte går att återuppta, hur gärna vi än skulle vilja. Flera av dem som vi brukade fira jul med förut finns helt enkelt inte längre kvar hos oss, och det är vid högtiderna man blir mest påmind om det.

Julen har på något sätt tappat sin magi, även om gardinerna i köket är på plats och granen står så grön och grann i stugan.

Har jag blivit för gammal för julen? Eller är det så att jag befinner mig i någon sorts jultraditionernas transithall, i väntan på att barnen ska bilda egna familjer och nya småttingar en dag ska klämma på paketen under granen fast de vet att de egentligen inte får?

Tiden går så fort numera, förr än man anar är man där. Redan nu känns det som att tv visar Nobelprisutdelningen en gång i veckan, och hur kan det komma sig att Nelson Mandela dött? Släpptes han inte alldeles nyss ur fängelset? Var det inte bara i går som det kändes hugget i sten att han skulle sitta bakom lås och bom i tid och evighet?

Men vissa traditioner dör aldrig, oavsett hur länge vi lever eller vilken högtid vi firar. Låt oss leka med tanken att snickaren Josef kommit som flykting till Sverige 2013 med hustrun Maria och deras nyfödde son Jesus – hade de fått stanna? Skulle barnamördaren Herodes ha räknats som ett tillräckligt stort hot?

Tja, hade den heliga familjen haft lika ljus hy och blont hår som figurerna i de västerländska julkrubborna hade det nog gått bra, men hade de sett ut som svarthåriga palestinier hade det varit knepigare.

Kanske hade familjen skickats tillbaka till Egypten, eller så hade de hamnat i ett läger i Grytan, allt medan arga nätdebattörer propagerade för att det hade varit mycket bättre att hjälpa dem på plats, trots att de som statslösa judar egentligen saknade eget land.

Människor som flyr ska ha helst vara någon annans problem, inte våra.

Tiden går så fort. Alldeles nyss sa vi att det som hände under andra världskriget aldrig fick hända igen, och sedan inleddes ett blodigt inbördeskrig på Balkan 1991, och macheterna slipades i Rwanda 1994.

Tiden går så fort. Alldeles nyss sprängde Anders Behring Breivik en bomb i centrala Oslo där åtta dog – sedan sköt han ihjäl 69 ungdomar på Utöya och alla förfasade sig över hur det var möjligt, men bara två år senare kommer det fram att sverigedemokraten Marie Stensby skrivit på nätet att Breivik har mycket att lära det svenska folket och att "killen är långt, långt från en idiot!".

Tiden går så fort och snart är det val, men först är det jul, med eller utan pepparkakor och glögg. Må julefriden sänka sig över oss alla.