Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Håkan Toresson: Påskens berättelse är orsaken till att kyrkor har byggts över hela världen

Den sista söndagen i juli 1962 döptes jag i Mattmar kyrka. Det kan tyckas vara mycket länge sedan, men kyrkan är idag bara obetydligt äldre. Kyrkor har en benägenhet att påminna om vår historia och om livets korthet. Liksom andra kyrkor i alla tider uppfördes Mattmar kyrka för att människor skulle kunna samlas till gudstjänst.

Ett par årtionden senare bar jag och Lena fram vår förstfödda till att döpas i Frösö kyrka. Det var lite si och så med min tro på den tiden, för att inte tala om kunskapen, men dopets vattenstämpel fanns på min hjässa. Jag brukar påminna mig om det numera, att så många inte kan. På något sätt tror de ändå. Andra kan, men tror inte. Det är väl andens vind, antar jag. Jag kunde inte och trodde nog inte, men tänka sig, en dag skulle det bli annorlunda.

Nå, en regnig dag lite senare ringde Lena och friade och vi gifte oss i urgamla kyrkan i Kyrkås under den sommar som följde. I den åtskilligt yngre kyrkan i samma socken lät vi döpa lilljäntan, och där höll jag långt senare min första predikan som lekman. I den kyrkan celebrerade jag också min allra första mässa sedan jag blivit prästvigd för nu 6 år sedan. Alltihop har sin grund i påskfirandet i Jerusalem för länge sedan.

Den här dagen, som är en onsdag i stilla veckan, har sisådär 150 skolelever fått uppleva påskens händelser med alla sina sinnen utom synen. De har utvalts till att vaka med Jesus i Getsemane trädgård. Han är bedrövad och rädd. Han ber att få slippa lida och dö. Han är som du och jag. Ungdomarna har hört den förrädiska Judaskyssen. De har stått i folkhopen och skrikit att han ska korsfästas och de har hört piskrappen och hånskratten. De har upplevt den förnedrande vandringen till Golgata, och de stod där när han spikades upp på korset och när han fick vin blandat med galla mot sin törst. De hörde hans ord om förlåtelse och hur han klockan tre på eftermiddagen gav upp andan och dog. De följde Josef från Arimataia när han bar den döde Jesus till graven och de stod där i mörkret när kvinnorna kom för att smörja in kroppen i väldoftande oljor, bara för att finna graven tom. Sedan kom han vandrande längs kyrkgången i Hornsbergskyrkan och så lyste han frid över dem alla och lovade att aldrig överge dem. Därefter Festis och bullar.

Man kan tänka olika saker om händelserna de där dagarna och om det som skrivits. Så många färger och nyanser; en rik källa till insikt om och möjligheter till tolkning av livets stora gåtor. Sant är att dramat rymmer allt vad mänskligt och kanske gudomligt är. Gemenskap men också övergivenhet, liv men också död, trofasthet och bedrägeri, ångest och förlåtelse. Rädsla och mod. Hopp.

På något sätt är också påskens berättelse själva ur-orsaken till att kyrkor har byggts och byggs över hela världen, till att klockor ringer sedan århundraden tillbaka och alltjämt, och till att barn döps. Korsets tecken tatuerat på din underarm och silverkorset på länken runt din hals har sina enda ursprung i det som utspelade sig utanför stadsmurarna i Jerusalem för två tusen år sedan när den korsfäste sade: ”Det är fullbordat”. Glad påsk!

Håkan Toressonhakantoresson@me.com