Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Håll utbildningsvägarna öppna i hela landet

Dagens arbetsliv ställer allt högre krav på utbildning. Men hur benägna unga människor är att läsa vidare skiljer sig stort beroende på var i landet de bor.

Annons

Det visar en färsk kartläggning från Universitetskanslersämbetet (UKÄ). I topp ligger Stockholms och Uppsala län. Där hade nästan varannan 24-åring påbörjar högre studier år 2013.

I botten av tabellen hittar vi Norrbottens och Jämtlands län. Och precis som tidigare är unga kvinnor mer benägna att läsa vidare än vad unga män är.

I Jämtlands län hade endast 35,2 procent av 24-åringarna börjat läsa vid en högskola eller ett universitet. Motsvarande siffra för Västernorrlands län var 39,8 procent, vilket är en bit under rikssnittet på 43,7 procent.

På kommunnivå återfinns samma mönster av obalanser. Detta gäller även inom de två län där Mittuniversitetet bedriver verksamhet. I Örnsköldsvik hade 45,3 procent börjat plugga vidare, medan endast 32,3 av årsbarnen i Ånge kommun hade tagit samma steg. Och i Östersunds kommun var det 39,4 som hade börjat läsa vidare, medan 25,6 procent av 24-åringarna i Ragunda hade påbörjat samma bana.

Frågan om social snedrekrytering till högre utbildning diskuteras ofta, och med rätta, ur ett klassperspektiv. Men som siffrorna från UKÄ visar är regionala obalanser ett minst lika allvarligt problem.

Beroende på skillnader i bland annat näringslivsstuktur är det svårt att tänka sig att studiebenägenheten någonsin ska bli helt jämnt fördelad över landet. Men att klyftorna är så stora är likväl ett misslyckande. I synnerhet med tanke på de möjligheter till distansstudier som i dag finns, och som minskar betydelsen av geografiska avstånd.

Den rådande situationen vittnar om vikten av att både Mittuniversitetet och landets övriga lärosäten jobbar vidare med att bredda rekryteringen till den högre utbildningen. I det arbetet tycks "trial and error-metod" fortfarande dominera på många håll i landet, och det kommer an på de enskilda lärosätena hur stort fokus som de förmår eller vill lägga på frågan.

Någon nationell samordning existerar nämligen inte, även om det sedan ett antal år finns ett nationellt nätverk – InClude – för erfarenhetsutbyte kring breddad rekrytering.

Men kommunerna måste självfallet också ta sitt ansvar, och skapa möjligheter att läsa in högskolebehörighet. Stimulerar kommunerna till vidare studier eller skickas signalen att studentexamen räcker gott för den lokala arbetsmarknad som finns till buds?

Målet om minskad social snedrekrytering innebär också att alla förslag om att centralisera den högre utbildningen till färre orter måste tillbakavisas. Alla kan och bör inte bli akademiker, men om hela landet ska leva måste de regionala lärosätena förvaras med näbbar och klor.