Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hälsningen som blev ett hårt slag i magen

Jag visste precis vem han var när jag såg honom.
Vänners vän, gift med en kvinna jag känner, han och jag hade suttit bredvid varandra på en fest och pratat bort en timme (om jakt och turism vill jag minnas).
När han dök upp i ett helt annat sammanhang skulle vi naturligtvis hälsa.

Annons

Med långa, säkra kliv på heltäckningsmattan kom han emot mig.

Jag sträckte fram högerhanden – och slog honom hårt i magen.

Han hade ju tänkt krama mig.

Först när han hopkrupen vacklade baklänges insåg jag det.

Behöver jag skriva något om genansen i den här stunden?

Om att mitt hastiga oj, förlåt inte suddade ut ens en sekund av pinsamhet?

KRAM. Komihåg det, din eländiga isstod till människa, tänkte jag.

Kram är det som gäller.

Jag skulle nog kunna skylla på – tror till och med att jag gjort det när min kramoförmåga kommit på tal – att jag inte kommer från en särskilt kramgo miljö. Inte så att jag vuxit upp i bur där mänsklig kontakt bara funnits i samband med måltider (tänk tiger på zoo), men bara inte ... kramig.

Samhörighet, omtanke, välvilja, kalla det vad du vill, har visats på andra sätt.

Genom tunnbrödspåsar och hemstickade sockar som trycks in i ens hand, sådana saker. Inte nödvändigtvis genom kramar, inte ens familjemedlemmar emellan.

Kanske är det därför jag så ofta tvekar när jag ska hälsa på människor numera, eftersom kramen i de flesta sammanhang tycks ha ersatt handslaget.

När Svenska Dagbladet och Sifo i veckan presenterade en undersökning om hur vi hälsar på varandra visade det sig att kvinnor oftast hälsar med en kram både på bekanta (55 procent), manliga vänner (59 procent) och kvinnliga vänner (71 procent).

Män däremot, de hälsar oftast genom att säga hej – men hela 64 procent av männen hälsar på kvinnliga vänner med en kram.

Män kramar kvinnor, men män kramar sällan varandra om de inte är väldigt mycket bundis, sa Jonas Frykman, professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet, till Svenska Dagbladet.

Han hävdade i samma artikel att den som är osäker på hierarkierna skakar hand.

Där ser man.

Den bekante från festen hade nog uppgraderat mig till vän medan jag stod och var osäker på rangordningen oss emellan. Jag är visst inte bara kramklen utan ovänlig också. Men jag försöker bättra mig, jag lovar.

För att inte slå någon fler i magen och inte heller råka ge den en kram som ingen sådan vill ha väljer jag nu att stå passiv med armarna längs sidorna så länge.

Bestäm du hur vi ska ha det med hälsandet, jag anpassar mig nog med tiden.

Fast i virustider kanske det räcker med att vi vinkar till varandra på håll?

---

Lyssna gärna på Elin Olofssons podcast, där hon tillsammans med journalisten Susanna Carlsson diskuterar ord och språk. Lyssna här.