Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han har stortån mitt i handen

I stället för att ha tummen mitt i handen har Micke Jönsson från Undersåker sin stortå där. TEXT + TV

Annons

Olyckan slog till en varm sommardag i Dorotea. Micke var hos sin morfar för att hjälpa till med röjning. Det var dags att avsluta efter en lång dag. Men Micke, som bara hade en dunge kvar, fortsatte röja. Han var trött, tappade koncentrationen och slog emot ett träd. Sågen åkte iväg och träffade Mickes vänstra hand.

Det är som med skidåkning, man ska aldrig köra det där sista åket, berättar han.

Han sprang chockad några kilometer genom skogen.

Jag kände ingenting. Men när jag tittade så hängde tummen i en liten slamsa, säger Micke.

Framme vid bilen gick färden mot distriktsmottagningen, där konstaterade de snabbt att en ambulans behövdes. Med sig hade han sin tumme i is med förhoppning att den skulle gå att rädda. Men det hade gått för lång tid.

Det var bara att lappa ihop och åka hem igen utan tumme, förklarar Micke.

Utanför fönstret hemma i Undersåker sticker Välliste fjället upp ur skogskanten, en gunga följer vinden ute på gården. I ett av rummen sitter Micke och spelar country på sin gitarr. Han sjunger med djup, melankolisk stämma. Katten, Ozzy, ligger nöjd på golvet och spinner. I hela sitt liv har Micke spelat och skrivit låtar. Under fjolåret spelade han in en skiva. Annars jobbar han på Nordic Souvenir i Järpen som inköpare, produktutvecklare och designer. När barnen kom ville Micke och hans fru bo i hus. De sökte några år, till slut dök drömhuset upp i Undersåker. Musiken var viktig redan när olyckan hände, så Micke ville ha en så bra tumme som möjligt för att kunna spela.

När olyckan hände för 25 år sedan fick Micke träffa en kirurg i Umeå som berättade vilka möjligheter som fanns om han ville ha en ny tumme. Stortån var en möjlighet, eller en annan tå, eller en bit från höften. Micke valde stortån.

Det kändes mest naturligt och det skulle bli bäst grepp med den.

Ett år efter olyckan fick Micke operera sig. Då plockades stortån bort, och ersatte den saknade tummen.

I början var han orolig över att inte kunna åka skidor eller springa. Telemark var svårt att åka med mjuka pjäxor, men annars har det gått bra.

När det är lite pillrigt jobb har jag alltid stortån att skylla på, säger Micke och skrattar.