Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han ställde byn mitt i världen

Gunilla Kindstrand minns Henning Mankell.

Som ingen annan kunde Henning Mankell spegla byn i världen.

Under många av hans berättelser tickar de egna upplevelserna av att vara pojke i Sveg på 1950-talet, utan mamma, med en stor längtan mot världen i bröstet. Det är till byn han återkommer – oavsett om den ligger i Norrland eller i Moçambique. Byn är sträng, gåtfull och innehåller ett historiskt klaviatur av mänskliga erfarenheter. Och långt där borta eggar den vida världen med sina oändliga möjligheter.

En kort period jobbade jag tillsammans med Henning Mankell i ett afrikanskt-svenskt kulturutbyte. Han visade tydliga tecken på otrivsel i det svenska och försökte kombinera upplevelser och erfarenheter i en pjäs som skulle sättas upp på Orionteatern i Stockholm. Också då var byn och det utsatta barnet en utgångspunkt för berättelsen och det fanns en sorts vrede i berättelsen som nog ingen av oss riktigt kom underfund med.

Ändå är det inte teatermannen jag kommer att minnas, utan minneskonstnären och ungdomsboksförfattaren. Den poetiska berättelsen om Joel (Hunden som sprang mot en stjärna 1990 , följd av Skuggorna växer i skymningen 1991 , Pojken som sov med snö i sin säng 1996, Resan till världens ände 1998) belönades med många lovord och priser. I dag väntar den här serien – otåligt - på sin filmiska uttolkare.

För några år sedan skulle jag intervjua Henning på en av bokmässans scener. Han berättade då att han börjat forska i sin släkthistoria. Han hade snabbt hamnat uppe i Västerbotten, med P O Enquist, Torgny Lindgren och Sara Lidman så gott som nästgårds.

"Jag vet att jag kommer att hitta en gemensam rottråd bara jag letar tillräckligt långt", sa han. "Vi är ju trots allt Sveriges främsta berättare".

Falsk blygsamhet låg inte för honom, i alla fall inte de sista åren. Men det mesta han sa hade en glimt av sorgsen självironi, och ibland visste man inte om han talade om sig själv eller om den ikon som vi alla varit med att skapa.

Henning Mankells böcker har sålt i 40 miljoner exemplar och är översatta till 40 språk.

Risken är förstås stor att hans kriminalromaner kommer att överskugga det andra han skrev.

Det vore förfärligt synd.