Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han var från ett helt annat blodvärde

Den sista aktiva åkaren som jag träffade innan jag lämnade Val di Fiemme var Johan Olsson.
Han strålade av form och själförtroende. Jag insåg då att den svenska medaljskörden kan bli större än tre silvermedaljer.

Annons

Samtidigt som han drömde om guldet så sa han:

– Jag blir jätteglad om jag kommer att lyckas. Men jag kommer att vara glad om jag inte lyckas också. Skidor är liksom inte allt i livet, sa Olsson.

Efter att Olsson har slutat att vara skidåkare 24 timmar om dygnet har också framgångarna kommit. När han är hemma hos familjen är han pappa till 2-åriga Molly utan att tänka på om det är klisterföre ute.

– Jag har förändrat mig mycket som person och det är Anna som hjälpt mig att tänka annorlunda, sa Johan och skickade en tacksamhetens tanke till sin fru.

I 15-kilometersloppet visade han att upplägget med att hoppa över den inledande skiathlon-tävlingen var guld värt.

Nåja, silver värt i alla fall.

Olsson bjöd på ett sanslöst bra lopp där han var allra starkast till slut. Petter Northugs galna inledning räckte dock till ett nytt norsk guld även om Northug var hur trött som helst den sista biten.

Jag undrar om det inte var Pål Golberg som var den som förstörde Olssons guld?

Golberg gjorde som bekant bort sig i sprintstafetten då han körde bort sin och Petter Northugs finalplats. Northug slapp åka en tuff final och var säkert uppretad över det.

Kanske var det två ingredienser till Northugs guld?

Under VM sprang Uppdrag Gransknings Janne Josefsson omkring och satte skräck i aktiva och ledare. Han skulle avslöja något som skulle "skaka om skidvärlden."

Under onsdagskväälen fick vi se resultatet av programmets dopingavslöjande. Onekligen ett intressant program om det smutsiga 1990-talet och visst ska de stora stjärnorna tåla frågorna? Men hela sanningen om skidfusket på 1990-talet fick vi inte se.

Programmet hade kommit över resultatet av ett enda test från 1997. Men mycket av programmet fallerade då Josefsson snabbt nämnde i slutet att skidförbundens antidopingchef Rasmus Damsgaard, efter att reportagets spelats in, sagt att resultatet från det nämnda testet inte är tillförlitligt.

Men att blodvärden var skyhöga under 1990-talet är det nog ingen som tvivlar på och att värdena dök det år man kunde spåra epo är väl ändå högst anmärkningsvärt!

Tänk vad många gånger man blivit lurad som skidjournalist. Jag brukar alltid ta upp Mika Myllylä som ett exempel. Jag minns mina intervjuer med den genomsympatiske finländaren. Jag minns hur jag svalde allt han sa om sitt höghöjdsrum.

Jag minns rubriken jag skrev: "Myllylä – mannen från en annan planet."

Sanningen var ju i stället att han var från ett helt annat blodvärde.

När det gäller svenska åkare så spelar det ingen roll vad de gör för prestationer. Vi vet ju att de inte är dopade.

Tänk i Lahtis till exempel när Per Elofsson spöade både Harri Kirvisniemi och Mika Myllylä i dubbeljakten. Båda var fulldopade men kunde ändå besegras av en svensk.

Det här var under den tiden som det var mycket skriverier om höghöjdshus. Per Elofsson var en av dem som utnyttjade och hade bra effekt av dessaa hus.

ÖP:s dåvarande sportchef Thord Eric Nilsson skrev flera krönikor om att höghöjdshusen kunde jämföras med doping. Han menade också att finländarna använde det som ett kamouflage till sin doping.

Thord Eric fick ett jätteargt brev av Per Elofsson som tyckte att han blev smutskastad.

Som avslutning så måste jag bara berätta om den kommentar jag fick i dag angående fusk. En läsare skrev:

– Jag har sett flera skidåkare som gör rituellt korstecken före start. Det är väl också fusk?

Annons