Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Handen på hjärtat – eller på plånboken

Annons

Carema.

Jag tycker det låter vackert – och mjukt.

Någonting att lita på.

Och det är det ju också. Aktieägarna/ägarna i bolaget kan lita på att styrelsen förser dem med en vinst som de får dela på. Så ska ett vinstdrivande kapitalistiskt bolag fungera. Skam vore det väl annars.

Tänk dig själv att du har en slant över och satsar den i Carema och att de sedan inte skulle gå med vinst?!

Handen på plånboken, skulle du inte flytta dina pengar till ett annat bolag då?

Jag skulle definitivt göra det.

Och jag hoppas att de som förvaltar mina pensionspengar också tänker så. Annars kommer inte min pension att bli så stor som den skulle kunna bli. Har den pensionsfond som jag valt satsat mina pengar i Carema, då hoppas jag verkligen att Carema inte slösar bort sina/mina pengar på annat än det nödvändigaste.

Men du kanske har en anhörig, en far, som tas om hand av Carema. Du kommer dit en eftermiddag och han ligger fortfarande i sängen med blöjor som börjat upplösas av den dygnsgamla urinen i dem.

Handen på hjärtat, vore inte det förfärligt?

Givetvis springer du snabbt till den ansvariga och kräver att någon i personalen byter de uppluckrade blöjorna och hjälper dina gamle far att komma sig upp. Han är värd ett bättre öde än att med illaluktande och gamla blöjor ligga och stirra i taket.

Han ska ha torra blöjor och få hjälp med att gå en promenad runt kvarteret där äldreboendet ligger. Den ansvariga förstår dina önskemål och mobiliserar all tillgänglig personal för att tillfredsställa dem.

Och se! Din far ler mot solen när han får sin promenad i alldeles nya, torra blöjor. Och du blir lycklig! Så ska det alltid vara. Om du får bestämma.

Hinner inte personalen med din far, får väl Carema anställa flera vårdare. I det ligger en klar och mänsklig logik.

Men det är nu som livet flinar mot dig så där ironiskt.

För anställer Carema flera vårdare blir deras vinst lägre och … just det (!), din pension kommer att bli lägre. För i din fond finns Carema-aktier.

Nå, var lägger du handen? På plånboken eller på hjärtat?

Men om man nu konkurrensutsätter äldrevården på riktigt, det vill säga tillhandahåller ett stort överutbud av vårdplatser som gör att en vårdtagare, förlåt, jag menar förstås en kund, när som helst, så fort han eller hon är missnöjd med sin vård, kan byta vårdgivare.

I det fallet kan inte vårdgivaren slå sig till ro och minimera utgifterna och i godan ro plocka ut de vinster som är givna under ett antal år. Varje vårdgivare måste då visa kunderna att de får mest för pengarna om de anlitar just den.

Köper jag en platt-tv på Elgiganten, då har jag en månad på mig att pröva den. Är jag inte nöjd, kan jag lämna tillbaka den. Tecknar jag en allriskförsäkring har jag också rätt att få tv:n lagad om den går sönder inom ett antal år. Det första året har jag hur som helst garanti på att den ska fungera. Och när jag köper tv:n, då har jag hur många som helst att välja mellan. Och ett antal leverantörer.

Men hur är det med äldrevården?

Finns det flera vårdgivare att välja mellan sedan jag stått fem år i kö för en plats? Finns det ångermånad? Kan jag när som helst byta vårdgivare? Har jag ett års garanti på vården? Finns det allriskförsäkring?

Handen på … ja, på vad då? Plånboken eller hjärtat?

Vilken kund är viktigast?

Tv-köparen eller äldrevårdsköparen?