Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Handling ny devis för svensk krishantering, nu väntas även räddningskartan ritas om

– Många har mycket att lära konstaterade MSB:s generaldirektör Helena Lindberg när den stora utredningen om Västmanlandsbranden lämnades till regeringen under torsdagen.

Det var mycket som gick snett de där sommardagarna 2014. Och det är därför som lärdomarna ska tas tillvara. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har utrett och dragit slutsatser. Som ledarsidan tidigare pekat på blir det principrevidering.

Läs mer: Svåra beslut väntar svensk krishantering

Istället lanseras nu handlingsprincipen - att det är bättre att agera än att vara passiv. Egentligen en självklarhet men viktig signal till myndigheter om att våga försöka lösa problem när krisen kommer i stället för att vänta på vägledning.

Den stora politiska frågan som utredningen sätter fart på blir räddningstjänsternas framtid och hur den ska organiseras. Att som nu har flera olika organisationsformer kommer inte att vara en framgångsväg i framtiden. Det skulle vara ett steg framåt för svensk krishantering om det militära försvaret, det civila försvaret och den kommunala räddningstjänsten fick samma organisationsområde.

Nedan kommenterar ledarsidan huvudpunkterna:

1) Förändra principerna för samhällets krisberedskap.

– Ja, det var uppenbart att det behövdes ett nytag, att de gamla principerna och dess tolkning nått vägs ände. Nu handlar det om det ansvar, samverkan och handling (tidigare ansvar, närhet och likhet). Att agera i en kris är av vikt, då kan man inte oroligt vänta på ett uppdrag eller ett klargörande. En kris är ju också något som inte kan hanteras som normalt och det säger sig självt att resurserna inte räcker till när man försöker hantera den större krisen så lokalt som möjligt. Det är betydligt svårare att skala upp en insats än att skala ned.

2) Harmonisera länsstyrelsernas arbetsformer vid kriser.

– Att länsstyrelser har olika arbetssätt är ett problem, men det lär bli enklare att reformera och göra en enhetlighet när antalet länsstyrelser en bit in på 2020-talet har bantats till sex stycken som en konsekvens av regionreformen.

3) Förtydliga MSB:s mandat att prioritera resurser.

– Situationen under Västmanlandsbranden med helikoptrarna behöver undvikas. Försvarsmaktens tillgängliga helikoptrar fanns på plats. När det sedan började brinna i ett annat län och räddningsledaren där önskade hjälp av helikopter så fanns det ingen behörig instans som kunde fatta beslutet. Den rollen kan ligga på MSB, men det kan finnas andra modeller att titta på.

4) Inrätta ett operativt anslag inom statsbudgeten.

– Självklart ska nationell solidaritet visas gentemot lokala/regionala aktörer vid stor kris. Här borde egentligen en omskrivning av regelverket för beredskapskreditens användande räcka istället för en ny budgetpost.

5) Tydliggör vikten av att myndigheter beaktar krisberedskap och totalförsvar vid inköp, utveckling och avveckling av resurser.

– Visst det låter fint. Men att bara tydliggöra vikten, utan att anslå medel till de resurser inom myndigheterna som ska arbeta med totalförsvaret och krisberedskap, kommer inte att lösa problemen.

Kan inrikesminister Ygeman (S) få stöd hos finansminister Magdalena Andersson (S) för att få resurserna? I regeringen lär ju försvarsminister Peter Hultqvist vara en trogen allierad, försvarsministern har ju med torr dalahumor sagt angående det civila försvaret: ”Jag kan bara konstatera att det finns stor förbättringspotential”. Över huvud taget är svenska statens förmåga att hantera krig, kris och katastrofer i dag underfinansierade och underdimensionerade.

6) Utred tillgången till geodata och geostöd.

– Självklart måste alla inom krishantering ha samma kartor. Punkt. Fixa.

7) Pröva frågor om styrning, organisering och huvudmannaskap för den kommunala räddningstjänsten.

– En riktigt intressant fråga som länkar in i regionfrågan under civilminister Shekarabi (S). När Sverige ska få färre regioner och färre län så skapar det också möjligheter att vända på frågan på den kommunala räddningstjänsten och här är fältet just nu öppet för diskussion och förslag, allt från att regionalisera räddningstjänsten och lägga den på regionerna till att slå fast att exempelvis alla kommuner i en region måste samverka/samarbeta i någon av de former som finns idag, som kommunalförbund eller gemensam nämnd med en regional kapacitet till krisledning och krishantering. Nu är det ett alldeles för stort lapptäcke av kommunalförbund, gemensamma nämnder och egen regi. Att en kommun ska ha egen förmåga att hantera en långvarig krishändelse är för mycket begärt. Det gör att vi behöver föra en öppen diskussion om hur räddningstjänsten ska organiseras. För att ha det som idag är inget alternativ, frågan är blir vilket parti som kommer ut först med en formulerad uppfattning.

8) Utred skyndsamt vilken reglering som behövs för ledning av räddningsinsatser.

– Ja, att reglerna behöver bli mer behovsanpassade och flexiblare för att kunna möta krisens olika skepnader vid en omfattande katastrof och en komplex räddningsinsats har både flyktingkris och västmanlandsbranden pekat på. Här bör också hur det går till att begära europeiska resurser genom EU-samarbetet och EU:s civila solidaritetsklausul tydliggöras.

Lyssna på fördjupande samtal om svensk krisförmåga i Podd72. I avsnitt #5 fmöter du Helena Lindberg, generaldirektör på MSB, dessutom sätts det betyg på civilförsvaret. och i avsnitt #4 pratar Ida Texell, förbundsdirektör för Brandkåren Attunda,om krishantering och om människors önskan att hjälpa till i kris.

Podden finns att ladda ned på iTunes och Acast.