Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hans dagbok på väggen

För ett par år sedan ställde Hans Kvam med kort varsel in en planerad utställning på Galleri S. I dag återkommer han, med närmare 150 nya bilder.

Annons

Av dessa hänger närmare 130 intill varandra, i en massiv bildkaskad och med de mest skilda motiv, allt från små figuriner till abstrakta färgkombinationer.

När vi kommer på besök har Hans och galleristen nyss jobbat klart med ett laserpass för att få allt att hänga i snörräta rader.

– Det är en sorts dagboksanteckningar. Jag målar löpande och här är resultatet. Själv vet jag ju vad varje bild handlar om, men jag vill inte styra betraktaren, så jag är ganska återhållsam med titlar.

Född i Luleå flyttade han till Östersund på 80-talet, gick konstskolan sedan han börjat på fritidsledarutbildningen på Hålland. Där övertalades han av bildlärarna Aino Näslund och Carl-Olof Tronje att söka konstutbildning.

Då målade han fortfarander, men så fort Hans börjat på Konsthögskolan i Trondheim 1993 gick han helt över till video- och installationskonst. Det har varit hans inriktning fram till för några år sedan:

– Jag storknade på trist programuppdatering och kände att jag ville åter till måleriet. Jag pendlar mellan abstrakt och figurativt på samma gång och färgskalorna ungefär som de ursprungliga. Mycket jordfärg och fjällblått, det kanske är ett minne från fritidsledartiden.

Så var han inbokad på Galleri S, men ångrade sig i sista stund:

– Jag är alltid oerhört självkritisk och kände att det jag målat då inte höll. Den stackars Astrid som drev galleriet då fick besked sent. Men nu är jag klar, även om jag ska erkänna att min fru Karin knuffat fram mig också, skrattar han.

Så finns det en kronologi eller syntes i hur du hängt bilderna?

– Nej, inte alls, de sitter huller om buller, eller så som jag tycker blev en snygg helhet. Inget annat.

Här finns skidåkare, ansikten utan konturer, hus och mycket annat. Och i angränsande rum finns enstaka större verk.

– Ett par av dem handlar om att beslöja sig och ändå vara synlig, det är ett tema jag burit med mig länge.