Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hans Lindeberg: Det blir aldrig vanlig vardag igen

 
ÖP lyfter: 100 jämtar om sin vardag under pandemin
Visa alla artiklar

Charles Sobhraj var massmördaren och bedragaren som härjade bland västerländska turister i Thailand, Indien och Nepal under 1970-talet.

Jakten på Sobhraj skildras i TV-serien The serpent på Netflix. Manuset kanske inte höll hela vägen men producenterna har lagt ner mycket jobb på att hitta trovärdiga miljöer i bland annat Bangkok och Katmandu.

Att frågan var helt fel ställd insåg jag

TV-tittandet på streamade serier och filmer har skjutit i höjden under pandemin. När The serpent snurrade hemma hos oss några kvällar förra veckan började vi förstås också fundera på när vi kan börja gå runt sådär på gator, torg och marknader och trängas med folk från alla möjliga hörn av världen igen.

Att frågan var helt fel ställd insåg jag när jag läste igenom alla svar i ÖP:s jätteenkät som börjar publiceras idag. Vi har frågat 100 jämtar om deras vardag och vad de tror om framtiden efter pandemin.

En längtan efter att gå tillbaka

Iza Fagerberg i Höglunda sätter ord vad många av oss känner just nu. En längtan efter att gå tillbaka till en vardag vi är vana vid:

– Just nu önskar jag att coronan bara försvann, så det som blivit normal vardag idag blir onormalt igen, säger hon.

Vi längtar efter att gå på musikkonserter, föreställningar, idrottstävlingar, studentfirandet, crusing, ett säkert vaccin och mormors stuvade makaroner.

Det är något av vad som framgår av svaren.

Man vet aldrig när nästa pandemi kommer

”Jag önskar att det ska återgå till det normala och att man kan umgås med vänner och familj, utan begränsningar” är ett svar. ”Att Coronan lugnar sig så vi kan börja leva ett normalt liv igen” tycker någon annan.

Men samtidigt finns en återkommande frågeställning hos alla er som har svarat på våra frågor. Vad kommer vara vanligt och normalt egentligen? Insikten om att det finns ett före och ett efter. Att ”man vet aldrig när nästa pandemi kommer”.

Vi verkar tänka mer på att inte ta saker och ting för givet och kollektivt ansvar än tidigare. Att ”få vara nöjd med det man har. Det är inte så farligt att inte resa”.

Och undrar om vi ”kommer att hälsa genom att ta folk i hand framöver”.

Intressant journalistik att läsa. Som ett tidsdokument

Det hela är naturligtvis helt ovetenskapligt. Att dra säkra slutsatser av ÖP:s enkät där vi slumpmässigt intervjuat 100 jämtar är ingen bra idé.

Men svaren ger ändå en ögonblicksbild av vad vi känner och tänker. Just nu.

Mer än ett år efter att pandemin bröt ut. När smittspridningen verkar ligga på rekordhöga nivåer. När vi upplevt början men inte sett slutet på krisen.

Just därför är det intressant journalistik att läsa. Som ett tidsdokument.

Utan om och i så fall hur?

Visst skulle det kännas fint att kunna sticka ut och resa och myllra runt i folkhavet igen. Det är bara att hoppas att det blir möjligt men frågan är inte NÄR utan OM och i så fall HUR?

Att tro att vardagen blir som vanligt igen är att underskatta kraften i pandemin.

När jag själv fick frågan om vad jag tar med mig från den här tiden blev mitt svar:

Jag hoppas vi inser att allt inte kommer kunna snurra på i gamla vanliga hjulspår igen. Hur vi kan jobba mer flexibelt är ett bra exempel men vi behöver också fatta att klimathotet är som pandemin fast många gånger värre.”

Läs mer

Hans Lindeberg: Vem tar ansvar för skiten om en gruva i Oviken sprider gifter?

Hans Lindeberg: Många kycklingar och tuppar med munskydd i årets Påsk i färg

Hans Lindeberg: Nu får det vara slut med ältande om fördelarna med det gamla presstödet