Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hans Lindeberg: Vår lokala journalistik ska ge utrymme för eftertanke: "Inte en dag går utan att jag vänder, vrider och försöker förstå"

Annons

I förra vecka berättade ÖP historien om Carina Moen och fastihetsbolaget Cemi.

Den började med att Carina skulle gå ut. När hon kom ut ur porten till huset i Åre där hon har sin lägenhet fastnade hennes rullstol på en isklump. Carina är rullstolsburen sedan 27 år tillbaka.

Hon ramlade ur rullstolen och blev liggande på marken utan att kunna ta sig upp. Tillslut kom en man förbi som kunde hjälpa henne. Så långt gick det alltså bra, trots allt.

Carina såg att företaget som sköter om huset hade en blir på plats så hon ringde företagets kundtjänst. Hon ville varna för isklumpen som borde tas bort. När hon kom tillbaka hade snön och isen röjts undan.

Om en enskild människa som kommer i kläm

En vecka senare fick hon en chock. En räkning ramlade ner i brevlådan. Företaget Cemi fakturerade henne 531 kronor för jobbet med att ta bort isklumpen.

När sedan ÖP:s Linnea Karlsson intervjuade Cemi om varför de tagit betalt av Carina när det var deras jobb att sköta snöröjningen så backade företaget direkt. Det hade blivit fel.

Artikeln om Carina lästes av många. Det är klassiskt journalistik. Om en enskild människa som kommer i kläm eller utsätts för missförhållanden.

Såna man inte glömmer när nyheterna har klingat ut

Under året som gått har hundratals kanske tusentals jämtar och härjedalingar medverkat i ÖP och berättat vad de varit med om.

Om nyheter och granskningar av makten är det ena tunga benet i vår lokala journalistik så är möten med människor det andra.

En del berättelser är mer gripande än andra. Det finns såna man inte glömmer när nyheterna har klingat ut. I bland har det handlat om tragiska nyhetshändelser. Om människor som gått bort. Om tomhet och saknad

Jag hoppas fortfarande på att han bara ska komma hem, sade Matilda Blomqvist efter minnesstunden i Ströms kyrka där många samlades för att ta avsked av 19-årige Lucas Löfström. Matilda var en av alla som sökte efter Lucas i veckor. Hon säger att hon ägnade all tid hon hade över för att leta efter sin vän.

I somras fick historien sin upplösning. Lucas kropp hittades i vattnet i Ströms Vattudal.

Efter olyckan träffades de överlevande på olycksplatsen

För Håkan Flodén från Brånan har året präglats av sorg och frustration. Han körde timmerbilen som var inblandad i en olycka som har många fortfarande berörs av. Den tragiska dödsolyckan där en personbil, tre forbondevagnar och Håkans timmerbil kolliderade utanför Brunflo.

- Maktlösheten är värst. Jag förstod att någon hade dött och kände mig helt paralyserad. Jag minns att jag reagerade på att trafiken fortsatte rakt igenom olycksplatsen, berättade han några månader efter olyckan för ÖP:s Marcus Berglund.

I mitten av december ett år efter olyckan träffades de överlevande på olycksplatsen. Ett mycket speciellt möte. Håkan berättade att han fått kämpa för att komma tillbaka.

– Det är skönt att få träffas, vi vet ju att han inte gjort något fel så det är bra för oss alla, sade Anna-Lena Roos Bäckman som var med i forbondetåget.

Två års helvete med ätstörningar

- Jag har varit en person med mycket ångest och oro i hela mitt liv egentligen. Jag har ältat saker och oroat mig och alltid haft väldigt låg självkänsla och mycket prestationsångest, berättade Tilde Hagelin, 19 år i ett mycket öppet samtal med ÖP:s Stefan Nolervik. Det var en dag i slutet av sommaren som de träffades på Bynäset för att prata.

Tilde hade tagit sig igenom två års helvete med ätstörningar som höll på att ta hennes liv. Nu var hon friskförklarad och på väg att gå vidare.

En annan av många människor som Stefan Nolervik mött under året är Jamil Othman. De träffades på ett gym i Krokom. Stefan blev som vanligt nyfiken och började fråga. Jamil berättade om sina sju år på flykt från Syriska Kurdistan och att han nu helst av allt vill bo i Krokom.

Familjen söker fortfarande svar

I maj möttes ÖP:s Anders Olsson och Pär-Åke Berglind på en kyrkogård. Det hade gått ett och ett halvt år sedan Per-Åkes son Jens Berglind omkom i en olycka på jobbet. Nu ligger han begravd där på kyrkogården. Jens klämdes mellan lyftarmen på sin kranbil och den last han skulle lossa. Han arbetade ensam på en industritomt i Lugnvik.

Familjen söker fortfarande svar. Hur kunde det hända? Varför? Polisutredningen är nedlagd. Per-Åke är uppfylld av att försöka förstå vad som hände och få klarhet.

– När de valde att lägga ner utredningen så startade mitt arbete. Jag grubblar varenda dag. Det går inte en dag utan att jag vänder, vrider och försöker förstå.

Var och en har en historia värd att berätta

Carina, Håkan, Matilda, Anna-Lena, Tilde, Jamil och Per-Åke är några av alla som vi på ÖP har träffat och intervjuat under året. Vi vill lyfta upp deras och andras berättelser. När vi planerar vårt nyhetsarbete försöker vi varje dag tänka att alla, var och en har en historia värd att berätta.

Vare sig det handlar om enkla vardagshändelser eller trauman som förändrar liv.

Det är viktigt i vår lokala journalistik att ge utrymme för eftertanke.