Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här trängs de fria marknadskrafterna

Ett par tjocka lovikkavantar eller en liten dosa i näver? Ett litet bestånd av omsorgsfullt snidad flugsvamp eller ett konstverk av en lokal mästare?
Kanske det. Men vännerna av direktimporterade badankor i plast eller wettextrasor i familjeförpackning gör sig inte besvär på Hemslöjdsmarknaden i Strömsund.

Annons

I samma stund som man kliver ur bilen hörs en bekant röst. Den är lite släpig men varm och öm. Beppe Wolgers. Hans saga om Dunderklumpen må vara påhittad, men frågan är om det finns en sannare berättelse om Strömsund.

En liten grupp med människor har samlats vid Jätten Jorms fötter för att lyssna på Beppes inspelade röst.

Ströms Vattudal ligger denna dag blank och stilla. Den lugna ytan speglar den blygrå himlen och det gråa bryts bara av den magnifika bron, denna ortens egen Golden Gate, som tar sitt språng ut mot världen. Den ligger visst där någonstans, bakom OK-macken.

Men uppdraget den här gången var att besöka en hemslöjdsmarknad. Den ska ligga inne på hembygdsgårdens område. Men var?

Inte mycket denna tidiga förmiddag skvallrar om en marknad i faggorna. Uppenbarligen måste den ligga inomhus någonstans. Kan det vara så att om man gläntar på dörren till något av de gamla 1800-talshusen så studsar marknaden emot en som en febrig, myllrande basar i Marrakech?

Knappast, väl?

Men så. En skylt berättar att byggnaden en gång tjänat som Lillvikslogen i Alanäs församling. Här ligger hembygdsmarknaden.

Mest är det väl ändå en liten butik. Fast på sätt och vis ändå en marknad.

– Här får de lokala hantverkarna lämna in sina alster, så säljer vi dem, berättar Anders Karlsson som står bakom disken.

Bland hyllorna finns textilier, träslöjd, näver och även några tavlor. Och faktiskt är det lite kunder på plats även om timmen är tidig.

– Jag gör mig något besök varje sommar. Då köper jag lotter och tar en fika, berättar Kjell Åke Olofsson från Strömsund.

Men så slås dörren upp. In kommer Vivianne Dahlros från Limmared i Västergötland. Hon visar sig vara en trogen stammis:

– Det här är femte året i rad som vi kommer hit. Här köper jag mina julklappar, säger hon.

Vivianne plockar åt sig en rejäl dusk med stickade vantar. Hennes svärdotter fick ett sådant par i julas – och gav dem lysande recensioner.

För tydlighetens skull bör vi kanske klargöra att hemslöjdsmarknaden i Strömsund inte är hennes enda mål på somrarna. Hon och hennes man gör varje år vid den här tiden en sväng till Norrland och de senaste fem åren har de sett till att passera Strömsund. Och hemslöjdsmarknaden.

– Nu ska vi i väg till en veterinär och ordna en spruta till hunden. Man måste ju det när man ska in i Norge numera, förklarar hon.

Marknaden har funnits sedan någon gång på 80-talet. Mer exakt årtal än så kan inte personalen ge.

– Varje år är vi nya som jobbar här så det finns ingen här som var med från starten. Jag är arbetslös och det är arbetsförmedlingen som betalar min lön. I övrigt är allt arbete med hemslöjdsmarknaden ideellt, berättar Anders Karlsson.

Vi närmar oss lunchtid och med allt tätare mellanrum öppnas dörren och nya kunder kommer in. Med en nyinförskaffad hushållspappershållare i massiv furu under armen lämnas marknaden. Åt de fria marknadskrafterna.