Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härlig totalteater med blod och starka känslor

/
  • Elin Andersson gör en stark rollprestation när totalteatern Dvala tar Storsjöteatern i besittning med kritik mot över-vakarsamhället.
  • Våldsdåd och rutten moral tittar fram både bakom slutna rum och på öppen scen.
  • En myndig talesperson från Säkerhetsdepartementet lugnar besökarna redan vid spelets början. Men kanske är trygg- heten i Dvalas samhälle bara skenbar?Musik redan i foajén, bakom masken döljer sig Gustav Hedström – Kape – en av många musikanter vid Dvala.

Annons

För sådär 25–30 år sedan upplevde jag Skånska Teaterns uppsättning av Shakespeares En Midsommarnattsdröm i Landskrona.

Det var totalteater där åskådarna följer med ensemblen mellan tre–fyra olika spelplatser med avslutning i en cirkusmanege.

En liknande känsla får publiken av den lekfullt allvarliga ”Dvala”, som nu spelas två dagar i rad på Storsjöteatern, med premiär igår.

Här bjuds på rökbomber och en blinkande bil på scen, animerade filmer, skottlossning och lik både i och utanför salongen, nedblodade motorsågar och spel i foajén liksom mitt bland åskådarbänkarna.

Plus äkta livemusik.

Dessutom filmas åskådarna, ensemblen gjorde en spektakulär ”demonstration” på 1 maj som rullar på en duk och besökarna stämplas redan vid ankomsten till teaterhuset.

Av säkerhetsskäl.

Själva historien går ut på att statsmakten med hänvisning till ospecificerade terrorhot inrättat ”säkra” städer, där invånarna skyddas, men därmed också kontrolleras dygnet runt.

i Säkerhetsstad 4 möter vi sju personer som omgående dras in i en mordgåta som inte står klass- iska salongsdeckare efter.

Alla blir i tur och ordning misstänkta, inklusive den statlige tillsyningsmannen Friedrich N, möjligen namne till en viss tysk filosof från 1800-talet.

En annan karaktär är den mytiske Keyser Söze, välkänd för alla filmnördar, och antalet blinkningar till diverse konstverk i olika genrer duggar emellanåt tätt.

Ansatsen är lysande och härlig. Att en ensemble delvis bestående av gymnasieelever genomför ett projekt av detta format är minst lika upplyftande som den roliga splatterfilmen från Önsjön för tiotalet år sedan.

Att historien tråcklas ihop och vänds ut och in flera varv förstärker också totalupplevelsen – allt kan sättas i fråga.

Man måste dessutom ha respekt för att detta är amatörteater, om än ovanligt ambitiös, här finns en del scenovana som kan slipas bort och spelet är emellanåt något stillastående trots all dramatik.

häpna över de många effektiva utspelen, som nödvändigtvis blir dramatiska när rollfigurerna anklagar varandra för mord och ond bråd död.

Jag är särskilt förtjust i Sabine Eriksson, Elin Andersson och Håkan Borgsten, som möjligen också har de tacksammaste rollerna.

Men detta är så uppenbart ett lagarbete, där Komas Mida spelar effektivt och författarna Olle Olsson och Olof Runsten låtit fantasin och leklusten flöda och därför skapat ett spännande allkonstverk.

Eller som de själva anger i eftertexterna (precis som på film) – en installation.

utöver det vanliga, komplett med den ironiska ”nyhetstidningen” Eurobladet.

Och sånt är vi inte bortskämda med, även om Kreativ Explosion gör sitt bästa för att sätta fart på kulturlivet.

Premiärkvällen fick ensemblen stående ovationer och det beror inte bara på de många familjemedlemmarna i publiken. Själv blev jag både road och imponerad av all denna skaparlusta.

Mer läsning

Annons