Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedvig Eriksson

Vår älskade, söta, kämpastarka Hedvig Eugenia Eriksson, född Björkman, finns inte längre hos oss. Hon somnade stilla in lördagen den 26 oktober klockan 11 på Tallbacka äldreboende, med sina nära omkring sig.

Annons

Hedvig föddes på Övre Malgonäs, i väglöst land vid Malgomajsjön i Västerbotten den 24 februari 1923. Hon föddes hemma på gården i Gamstugen som det femte barnet i en syskonskara på åtta, pappa Yngve fick ro över sjön för att hämta barnmorskan fröken Holmberg.

Hedvig och hennes syskon fick tidigt hjälpa till med att sköta djuren på gården. Hedvig bar in mjölken och hjälpte till med separatorn. I början av 40-talet jobbade Hedvig på kondis på Vilhelmina innan hon så småningom flyttade till Östersund tillsammans med en väninna.

Hedvig träffade sin blivande man Arne Eriksson på dans i Tennishallen där Arne arbetade i garderoben. De gifte sig 1947 och bosatte sig först i Lugnvik och flyttade i början av 50-talet till Frösön där Hedvigs syster Hilde också bodde. På fritiden vistades Hedvig och Arne ofta ute i naturen och utforskade bland annat de jämtländska fjällen. Sommartid var de ömsom i Arnes föräldrahem i Grönås, Hälsingland och ömsom på Malgonäset.

1956 och 1957 föddes deras två barn, Ingrid och Bengt. Familjen flyttade till Odensviksvägen 28. Hedvig var hemma under barnens uppväxt men arbetade också extra som servitris.

Arne blev sjuk och livet tog en annan vändning. Hedvig utbildade sig till sjukvårdsbiträde och fick arbete på Östersunds lasarett. Samtidigt tog hon körkort. 1975 dog Arne och Hedvig blev ensam. Men som den kraftfulla och energiska kvinna hon var, strävade hon vidare med två ungdomar i hemmet. Hon skaffade en långhårig dvärgtax vid namn Nina som blev hennes ögonsten.

I samband med pensioneringen bröt hennes reumatism ut, men hon klarade av att leva ett bra liv med hjälp av medicinering. Hon tillbringade alla somrar på Malgonäset i sin stuga där hon bland annat plockade bär som hon alltid delade med sig av till sina barn. Hedvig ville vara ute i naturen och tyckte om solen. Hedvig klagade aldrig, var nästan alltid på bra humör och var mycket släktkär. Hon var mån om att hålla kontakten och höll reda på alla födelsedagar. Varje midsommar kom barnen med sina familjer för att fira tillsammans med Hedvig och övrig släkt. Det var stora trivsamma sammankomster i bästa Bullerbyanda.

Hedvig fick sammanlagt sex barnbarn, fyra i Luleå och två i Östersund. Hedvig deltog med liv och lust i sina barns familjer och hjälpte till och stöttade allt vad hon förmådde. Det blev många resor till Luleå men hon var också mycket delaktig i sin sons familj i Östersund. Sommaren 2013 hann hon till sin stora glädje vara med om det första bröllopet bland sina barnbarn.

På senare år har Hedvig fått mera värk och det har blivit svårare att vara delaktig i det sociala livet. Hon har aldrig tyckt om att vara ensam vilket bidrog till att hon flyttade till Tallbacka äldreboende där hon bodde de sista sju åren. Hon trivdes bra tack vare duktig personal.

Ett långt och innehållsrikt liv är därmed till ända. Vi saknar Hedvig mycket och kommer att minnas henne med ett leende på våra läppar. Vila i frid och tack för allt.

Kärleken Är.

Ingrid och Bengt med familjer