Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helt urstyva målare och personliga hus

Nug-utställningen på Ahlbergshallen blev en succé. Nästan 1 000 besökare, varav många aldrig förr besökt en konstutställning, verken sålda och reaktioner i massor från alla håll.

Annons

Nu tar Härke över stafettpinnen och visar en utställning som också vågar bryta mönster och använder lokalen på nya sätt.

Utställningen "En teckning är helt enkelt en linje som går på en promenad" är ett möte mellan två olika konstnärstemperament. Båda visar blyertsteckningar och grafik. Men ungefär där upphör likheterna.

Eva Beierheimer använder sig av geometriska, abstrakta, former som fyller ytorna och tätnar till på vissa områden så att mönstren blir till mer levande motiv. Kristina Stark skapar frodiga,organiska motiv, tätt på växtlivet, natur och förgänglighet.

En svart linje leder besökaren genom utställningen som avslutas med en installation döpt till "Der Bau". Det övre rummet är fyllt av svartvita rundstavar i olika mönster. På golvet vita fläckar av lim som har naturmaterial med sig. På de svartvita, björkliknande, trästavarna står textcitat från Franz Kafkas verk som gett installationen dess namn.

Hela utställningen är genomtänkt och genomförd. Två olika sätt att närma sig de vita ytornas problem förenas i en lika utmanande som njutbar helhet.

Såväl väggkonsten som installationen är tekniskt skickligt men där finns också något mer, något som fångar intresset och gör att man med stigande spänning följer den svarta linjen genom rummen. Utställningen finns kvar till den 2 mars.

• Det är fjärde gången jag möter Magnus Bergs måleri på Galleri Remi. Den här gången har han sällskap av en levande konstlegend, Magnus professor från Konsthögskolan, Rune Jansson.

Rune Janssons avskalade, informella, abstrakta akvareller, där ett fåtal streck och någon fläck i färg skapar horisonter, ett linjespel och en laddning i de vita ytorna; skiljer sig en hel del från Magnus Bergs mer välfyllda akvareller och oljemålningar.

Men Magnus sätt att skildra den ensamma människan/simmaren i vatten mot havsytor, stränder och horisonter har ändå samma meditativa stämningar som Rune Janssons.

Det här är en utställning för alla som älskar måleri. Ett möte mellan två urstyva målande konstnärer som behärskar sitt uttryck, sin teknik och har funnit en förmåga att våga följa och lita på sina infall.

Rune Janssons avskalade skärgård och Magnus Bergs grekiska öar ser på ytan helt olika ut men har ändå så mycket gemensamt.

Att 93-årigen Rune Jansson stannade hemma för att hinna måla säger egentligen det mesta om den ömsinthet de här två herrarna har till skapandet av sig konst.

Denna väldigt fina utställning finns kvar på Galleri Remi till den 5 mars.

• Pelle Angvert är en flitig utställare. Det är bara ett år sedan han ställde ut senast på Galleri Mono. Men varje utställning har varit olik och visat upp nya vägar i hans sökande.

Den nya utställningen på Galleri Mono visar upp målningar i svart oljefärg på vit duk. Här finns en hel del avbildande konst igen. Det är mörka lite mystiska vyer över små sjöar och andra stämningsfulla bilder.

Det är elva konsekvent utförda målningar. Jag upplever helheten som något ojämn.

Ibland förlorar målningarna på att vissa detaljer blir för tydliga. Bäst är det när Pelle Angverts tidigare mer abstrakta uttryck dyker upp och vågar låta motiven träda fram mindre tydligt.

Men som sagt, det är spännande varje gång. Och det svarta på det vita är en idé som bär nästan hela vägen ut.

• Kristina Torstensdotter är också en flitig utställare. Nu visar hon teckningar och dockkläder på Härke konstcentrum fram till 2 mars.

Dockan och dockkläderna har en historia som stod att läsa här i ÖP i lördags. Jag fokuserar på teckningarna i kol, blyerts och oljepastell.

Motiven består till en del av kläder och skor. De teckningarna griper mig inte alls.

Det är återigen Kristinas besjälade sätt att avbilda byggnader som fångar mitt intresse. Hennes teknik att i kol och blyerts fånga in hus, lador och fjös på ett personligt sätt blir så fint. Det är en slags tecknad impressionism som verkligen imponerar.

• Det är inte så ofta nuförtiden som jag får anledning att besöka OSD/Folkets Hus så fina Konsthylla. En så lång vägg inredd bara för att visa konst borde användas oftare.

I lördags var det vernissage för en 60-årig debutant. Per-Ola Brolund arbetar vanligtvis som vaktmästare på Frösö golfbana. Men olika omständigheter fick honom att börja måla.

På väggen hänger hela 31 stycken abstrakta målningar. Akryl som påförts med penslar och spackelspadar. Ytor där lacket använts för att skapa speciella ytor.

Bilder där ett fåtal färger får samverka och där det i det abstrakta träder fram spänningar, ljus och olika figurer. Per-Ola har målat helt abstrakt och har inte medvetet försökt skapa figurer.

Det är ett väldigt konsekvent måleri för att vara en debututställning. Imponerande minimalistiskt och spännande ytor. Visst är resultatet lite ojämnt men det är klart sevärt.

• Till helgen ser jag fram emot Urbn Arts tvåårsjubileum. Urbn Arts har verkligen tillfört något spännande och nytt i Östersunds konstvärld. Förutom en massa musik och annat så är det Mr Urbn Arts himself Henrik Ljusberg som ska ställa ut i fullformat.

Det är på tiden.

• Vad ni än gör så missa inte den praktfulla utställningen på Exercishallen Norr med måleri i storformat av Jon Arne Mogstad och Kåre Henriksson som pågår ett par veckor till.

En unik utställning som hade varit en hit var som helst i världen. Vi ska vara så glada att den visas här och att Exercishallen Norr används till konst igen.