Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hemskt uppjagad rovdjursdebatt

Annons

Det är lätt att förstå hundägarens vredesmod när en "familjemedlem" går förlorad i ett rovdjursangrepp. Likaså renskötande samers oro inför fyra tassar på fjället. Renägarna vittnar i dag om att rennäringen står nära kollaps om antalet rovdjursattacker inte minskar kraftigt. Det vore en enorm förlust för Sverige om renskötseln som tradition och verksamhet blev uppäten.

Det är också djupt tragiskt hur tjänstemän som arbetar med rovdjur blir behandlade. ÖP har tidigare skrivit om hur varannan tjänsteman blivit hotad eller trakasserad för att de gör sitt jobb. Det är inte acceptabelt.

Oavsett vilken sida man står på i den svenska rovdjursdebatten är argumenten laddade med känslor. Allt för ofta finns en vilja att pressa deltagarna mot ett hörn. Antingen är man för eller emot rovdjur. Som om frågan kunde göras så enkel. Extrema perspektiv dyker upp; SGT (Skjut, gräv, tig) och nolltolerans. Eller den andra sidans närmast storstadsmässiga självgodhet där varje avlivad varg är ett brott mot mänskligheten.

Jag tror debatten skulle tjäna på fakta att förhålla sig till. Då kan sakförhållandena fungera som en trygg mittpunkt mellan agendasättande lobbyorganisationer som Naturskyddsföreningen och Jägarnas riksförbund. Hittills har det varit svalt på området med fåtalet undantag som det någorlunda balanserade vargfakta.se.

En välkommen satsning för ett mer sansat debattklimat kommer från Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C).

Sveriges lantbruksuniversitet har fått i uppdrag att kartlägga kostnader, direkta och indirekta, som uppstår för landsbygdsföretagen vid rovdjursangrepp. Uppdraget är välkommet då en utvecklad och saklig debatt kräver fördjupade kunskaper i rovdjurens påverkan på ekonomin.

SLU ska ta fram och föreslå en ny ersättningsmodell för att kompensera de kostnader som direkta och indirekta skador från rovdjur medför. Jag räknar kallt med att en högre ersättning kommer föreslås. I dag är den alldeles för låg och kompenserar inte djurägarna fullt. En rättvis ersättningsmodell kan bidra till en lugnare stämning bland de som bor och verkar i rovdjursdrabbade områden.

Kartlagda kostnader och nya ersättningsmodeller kommer knappast sprida sprängstoft i debatten. Orosmolnen ligger snarare i det sista SLU ska titta på: Nämligen under vilka omständigheter fredade rovdjurs attacker på vilt, fick- och biodling kan förebyggas genom skyddsjakt.

SLU ska presentera sina slutsatser den 31 augusti 2015. Slutsatserna om skyddsjakt, oavsett var de landar, kommer säkerligen väcka reaktioner.