Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hennes åsikt sprids som ett virus

Förskollärare Maud Andersson sa vad hon tänkte. Hennes beskrivning av förskolan är en av ÖP:s mest lästa artiklar på nätet någonsin. Den har delats 15 000 gånger på Facebook och lästs 126 000 gånger bara sista veckan.

Annons

– Jag tror det beror på att folk som jobbar inom förskolan känner igen sig.

I våras hade ÖP:s Lördagsbilaga en intervju med Maud Andersson, förskollärare sedan 40 år tillbaka och en av alla som jobbar på den nya förskolan vid Campus.

Artikeln börjar med ""Det sägs alltid att förskolan är bra och vi är fantastiska men då brukar jag ställa en fråga tillbaka: "Vad är det som är bra?" Det där har blivit ett mantra liksom för att försäkra sig om att barnen har det bra"".

Artikeln där Maud förklarar hur hon ser på förskola, föräldraskap och barngruppernas storlek har gått som en löpeld på sociala medier och på nätet. Bara sista veckan har spridningen tagit sådan fart att den blivit "virus" på tidningsspråk. Artikeln låg hela förra veckan som mest läst på op.se och lockade långt fler än vad som normalt.

Maud Andersson själv intygar att det hon måste ha berört många. Hon har fått massor av respons. Men nästan bara från folk i branschen.

– Jag har inte fått en enda negativ kommentar. Jag antar att alla inte är positiva men det är bara positiva reaktioner som kommit till mig. Det har ringt folk, det ringde en chef från en annan förskola och jag har fått massor av brev i jobb-mejlen. Sedan har det ringt mor- och farföräldrar från någonstans i Sverige som var oroliga för att deras barnbarn skulle börja på förskola.

Inte en enda föräldrar har däremot kommenterat. Ingen på hennes avdelning och ingen annan heller. Maud tror att det kan bero på att man som föräldrar måste köa för en plats. Har man väl fått en är man bara glad.

I alla de artikelkommentarer som ligger på nätet kan man ändå se en annan typ av reaktion. Som att Maud skuldbelägger föräldrar för att de lämnar sina barn när de är för små och sedan låter dem stanna långa dagar.

– Nej, så menar jag verkligen inte. Jag ville föra ett resonemang om vad det beror på att alla ska ut i produktion och jobba heltid. De flesta barn börjar ju nu när de är ett år. Jag tycker att man ska känna att man kan stanna hemma längre utan att tro att barnen missar något.

Det är Mauds huvudpoäng. Att förskolans läroplan inte är gjord för de minsta. Att det skulle behöva vara betydligt färre barn under tre år på en avdelning på 18 barn.

Nu är hälften av hennes avdelnings barn under tre år. Och av samtliga fyra avdelningars 72 barn på Campus är så många som hälften små. I början av Mauds förskoletid var det tio barn, varav som mest tre små, i en grupp på fyra vuxna.

– Det är inte antalet vuxna som behöver vara fler utan små barn som bör vara färre nu, säger hon.

Annons