Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hennes hem är fullt av flipperspel

Hon känner sig lillgammal och ser aldrig någonting i svart eller vitt. Med ett hem som hon fyller med flipperspel och dvd-filmer och en ständig vilja att få berätta tar sig Anna Melin framåt i livet. I slutet av november deltar hon i filmtävlingen Novemberfestivalen där nutida filmmakare som Josef Fares och Teresa Fabik har varit med.

Annons

Jo, hemmet är faktiskt nästan fyllt till sin bredd av flipperspel. Eller ja, de två källarförråden i alla fall. I lägenheten trängs i stället den stora mängden filmer som hon och sambon har samlat på sig. De pluggar båda dokumentärfilmsutbildningen på Biskops-Arnö utanför Stockholm och just nu gör de en dokumentär om Norrland på distans. Filmen handlar om att hitta en plats att trivas på och idén föddes under en bilfärd upp till Jämtland.

– Vi såg mycket ödehus som stod, det är lite vemodigt för jag trivs ju så bra här och så ser man alla dessa gårdar som försvinner, säger Anna.

Men det är en annan film hon ska delta i Novemberfestivalen med. "Hey it´s only pinball" handlar om att våga leva ut sina intressen och uppfyller kraven på att vara högst 15 minuter lång.

– Den handlar om en man i 40-årsåldern som har en av Sveriges största samlingar av flipperspel. Jag ville visa att flipperspel fortfarande finns och kanske kan man relatera till huvudkaraktären, säger Anna.

Och just de där flipperspelen är en återkommande detalj i hennes liv.

– För ett par år sen visste jag inte ens att de fortfarande fanns, men så träffade jag min sambo som spelade, säger Anna.

Nu i helgen åker hon på sitt andra SM i flipperspel. Mest som en kul grej, men ändå. Två veckor efter äger Novemberfestivalen rum och Anna är länets ende deltagare i tävlingen. Men hon var allt annat än självsäker när hon åkte till uttagningen.

– Jag har prestationsångest och är väldigt självkritisk. Jag minns inte ens vad de läste upp för motivering när jag vann för jag var så chockad. Men visst är det kul med bekräftelse.

• Vad skulle din drömdokumentär handla om?

– Jag vill försöka göra film med mig själv som utgångspunkt men just nu är jag så uppe i det här projektet.

Vad hon inte vill göra för film är hon däremot mer säker på.

– Jag berörs av det allmänmänskliga. Visst kan jag titta på granskande journalistik och bli förbannad, men det är inte vad jag vill göra. Jag vill göra mer personliga dokumentärer, jag berörs av filmer där filmaren syns igenom.

Intresset för den lilla människan fick hon genom en fotopraktik av flera på Östersunds Posten. Men det beskådande sättet och viljan att berätta har hon burit på så länge hon kan minnas.

– Jag har alltid varit ganska betraktande och lyssnat på vad folk säger, analyserat. Jag kanske verkar blyg, men jag är nog mer intresserad. Jag minns på familjemiddagarna när jag var liten... när de andra barnen lekte så satt jag kvar och lyssnade på vad de vuxna pratade om. Och när mamma pratade i telefon så satt jag ofta och tjuvlyssnade. Det tyckte jag var spännande, säger hon och skrattar.

Artikeln kommer från 100 % Östersund.