Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höga Visan vid 80+

Nu på måndag utkommer "Sigridiana" (Karneval), Ekerwalds första diktsamling.
Det är 50 kärlekspoem tillägnade hans sambo, orientalisten och författaren Sigrid Kahle, 87.

Annons

När de träffades var båda sedan några år ensamstående, båda hade starkt intresse för orientalisk kultur och litteratur i allmänhet.

Det sade klick.

Redan för några år sedan kunde ÖP återge en av dikterna, som Ekerwald då hade reciterat från Storsjöteaterns scen, där han egentligen var inbjuden för att tala över ämnet vatten. Men känslorna bokstavligen rann över och porlade fram, så han avslutade sitt föredrag med den vers som nu döpts till "Två tomtebloss".

Där berättas om "Sigrid under himlabaldakinen / med den obetalbara minen" - "denna morska, vilda, vackra kvinna", och om hur de återupptäcker varandra - "vi tillvarons kortlivade tomtebloss".

– Jag har skrivit på de här kärleksdikterna sedan 2011, den senaste är från i år. Och jag fortsätter skriva fler. Det är lite som en dagbok, jag behandlar flera ganska vardagliga situationer.

Vad säger Sigrid själv?

– Hon skrattar och tycker de är roliga. Men jag hade bara visat henne tre av de sammanlagt 50 dikterna innan boken var klar. Och så frågade jag några personer jag litar på om det alls är något att ge ut, bland annat Olaf Hauges änka. Jag vill ju inte att det ska bli alltför privat.

De är fullständigt genomsyrade av kärlek...

– Roligt att du säger det, jag vet inte vilket värde de har litterärt, de är alltför nära mig.

Men du har skrivit dikter förut, några publicerades i "Ciceros barn"?

– Jag skrev poesi redan som tonåring och publicerades i gymnasietidningen Mjölner i Östersund. Men jag är främst prosaist.

– Och de här är ganska knaggliga. Jag vet inte om man kan säga att jag använder något särskilt versmått, knittlar, kanske. Jag frågade faktiskt Owe Törnqvist om han vill tonsätta dem, och han tyckte det var en kul idé, så vi får väl se...

Carl-Göran berättar glatt att även Göran Greider skrivit dikter tillägnade Sigrid Kahle. Hennes andra memoardel utkom i höstas och hon skriver på tredje delen, båda böckerna har fått mycket bra kritik:

– Så du ser att jag är inte ensam om att skriva poesi till henne.

Boken innehåller dråpliga situationer där poeten själv glömmer passet när paret ska åka utomlands, när Sigrid tömmer ut innehållet i sin handväska eller råkar klippa poeten i foten när hon ska ansa hans tår.

Med ålderns rätt är också döden närvarande, men Ekerwald raljerar uppsluppet om hur det ska gå när han ställs inför Sankte Per och räddas från att förpassas till Gehenna av - Sigrid, vem annars?

Men han skildrar också hur de vid ett tillfälle blir gruvligt osams om både politik och religion, Sigrid Kahle är troende till skillnad från Ekerwald.

På omslaget finns en målning av Edward Hopper från 1906:

– Det föreställer mig som pojke när jag ser på månen, en sinnebild för Sigrid, förstås...

Annons