Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Högsta modet i Krokom

Afghanska kvinnor tillverkar exklusiva designade Ipad-fodral i den nedlagda Konsumbutiken i Krokom.
Så kan framsynt integration se ut i praktiken.

Annons

Det hörs bara lågmälda röster i den stora lokalen.

Men i praktiken händer det stora saker i gamla butiken, som drivs av byföreningen,

Fem kvinnor arbetar koncentrerat med att klippa tyger, nåla upp dem eller sy dem samman. De pratar lågmält med varandra, skrattar och ser påfallande glada och stolta ut.

Samtliga kommer ursprungligen från olika delar av Afghanistan, men har många år levt i iranska flyktingläger innan de kommit till Sverige och landat i Krokom.

Via arbetsförmedlingen har de sedan ett år arbetat med Fristad Entreprenad, kommunens första arbetsintegrerande socialt företag, som aktivt arbetar för att öppna vägar ut i arbetslivet för nya svenskar.

– Vi får en aktiv språkträning tillsammans och med svenskarna i Fristad. Vi läser alla SFI, men här använder vi språket rent konkret, det är mycket värdefullt, säger Leila Khashei, den enda i gruppen som talar flytande svenska.

Hon kommer ursprungligen från Kabul, där hon jobbade som lärare, men efter många år som flykting i Iran bor hon nu med sin son i Krokom.

Kvinnorna har uppmuntrats att ta med exempel på traditionell sömnad från sina hemländer. Men projektet som Fristad jobbat med siktar på att hitta egna och gärna exklusiva produkter för den svenska marknaden.

Och här har länshemslöjdkonsulenten Ingela Fredell kopplats in och i sin tur engagerat textildesignern Emma Dahlqvist, bördig från Krokom och snart utexaminerad från högskolan i Borås.

– Vi har fastnat för att göra Ipad-fodral av gamla jeanstyger som vi hittat på secondhandbutiker eller som folk skänkt hit.

– Poängen är att varje fodral blir unikt och att vi ska rikta oss till en kräsen publik. Jag tänker mig att man kan sälja fodralen på flygplatser, där formmedvetna personer kan vara kunder, säger Ingela.

I förbifarten kommer de afghanska kvinnorna ut i lokalsamhället, de lär sig svenska och dras in i produktion på marknaden:

– Det ger stolthet över det egna arbetet som är helt avgörande i den här processen. Kvinnornas arbete får respekt och de kan i bästa fall dra in egna inkomster, säger Bitte Holmstrand, en av dem som jobbat med projektet.

Nu hoppas man på en fortsättning via förmedlingen, för alla inblandade vill fortsätta:

– Det finns bara vinnare med projektet.