Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Högvålen- vindarnas hemvist.

Fjällbjörkarna hukar krumma i ryggen. Vinden sliter tag i grenarna och snöflingorna rusar genom luften. Högvålen, söder om Tännäs, är Sveriges högst belägna by. Här är man van vid blåst.

Annons

De allra flesta gårdarna har snöskärmar i trä för att undvika att snön driver igen husen. Alla husen är byggda i timmer men klädda i stående träpanel. Detta efter påbud från länsstyrelsen, men kanske också som en eftergift för den ständigt närvarande grannen vinden.

Närheten till naturens element är uppenbar. Här finns fina fiskevatten bara runt hörnet, men det finns inte så mycket mer runt hörnet. Det bor 13 personer i byn och närmsta affär är fem mil bort.

– Man måste tycka om det annars skulle man inte bo så här, säger Ulla Halvarsson, som bor i sin makes föräldrahem.

Och det stämmer nog. Det finns ett lockande lugn och om inte vinden vint så infernaliskt, säkert också en helande tystnad.

Hugo Dahl är född och uppvuxen i byn. Efter år av boende och jobb på andra orter återvände han hem 1995.

– Här är det lugnt. Men jag gillar inte lugnet riktigt. Jag har varit ute och rest för mycket. Jag skulle vara så glad om det bodde fler människor här, säger han.

Han hoppas på att fler ska flytta till byn, det finns några hus som står tomma.

– Det måste vara yngre folk. Jag tillhör inte de yngre, men i alla fall de friskaste, säger Hugo som är 71 år.

Han har ett talesätt som han gärna delar med sig av.

– Jag brukar säga att återväxten i Högvålen har skägg allihop, säger han och skrattar.

Rune Halvarsson knackar plötsligt på och kliver in i stugan med en lampa i näven. Hugo har beställt den.

– Det är viktigt att hjälpas åt i byn med. Vi skvallrar och pratar, sådant klarar man sig inte utan, säger Hugo.

Han och Rune är släkt. Men det beror inte på som Hugo skämtar om att i väglöst land blir alla till slut släkt med varandra.

– Det var två stora syskonskaror som korsades och på det sättet blev det många som blev släkt med varandra, säger Rune.

Syskonskaran Halvarsson fann kärleken i syskonskaran Dahl. På den vägen är det och många i byn har just efternamnen Halvarsson eller Dahl.

Rune är också född i Högvålen. Han har bland annat bott 20 år i Funäsdalen, men flyttade hem till byns gamla skola för 19 år sedan.

– Med den utveckling som varit vete fasiken om jag skulle ha gjort om det. Allt blir ju krångligare nu. Bensinpriset är mycket dyrare, vilket är ett jäkla aber. Vi vill ju umgås med folk också och åker och hälsar på folk, åtminstone de av oss som inte är eremiter, och då kostar det mycket pengar, säger Rune.

Han verkar ändå trivas alldeles ypperlig i Högvålen. På vägen hem stannar han till hos Hugos granne Hjördis Dahl och hjälper henne med vedpannan. Hjördis bor i den äldsta gården i byn, huset stod klart 1897. Hjördis växelbor i Högvålen och i Östersund. Just nu siktar hon in sig på en period av boende i Östersund.

– Det är jobbigt att vara här på vintern, säger Hjördis.

Ulla Halvarsson har nyligen flyttat permanent till Högvålen.

– Jag är från Västerås egentligen och kom hit som turist och blev kvar, säger Ulla.

Det var kärleken som fick henne att stanna. Hon har blivit pensionär och bor nu i ett välskött hus. I köket strålar en varm blåfärg från köksluckorna och värmer upp frusna gäster. Hon har målat luckorna själv.

Ulla bor lite på prov i Högvålen efter hon sålt huset i Sveg. Än så länge trivs hon ypperligt.

– Det har varit en fin vinter. Man kan se varenda soluppgång härifrån, säger Ulla.

Hon trivs med stillheten och närheten till naturen.

– Det är mysigt att gå ner till ån på kvällen och ta sig en öring och gå hem, säger hon.

Just denna dag omger en krona av grått dis byn och döljer det som vi får veta en underbar utsikt över fjället. Man kan se bland annat se Lillfjället och Kölsjöfjället. Ulla berättar att det finns en chans att få se en liten bit av utsikten. I ett hus finns en underbar målning av Sonfjället i trappuppgången. Men i dag sitter det en lapp på grinden till gården. ”Influensa. Välkommen annan dag!”. Vinden viner i väg och vi med den.